ISLAM. Statsminister Stefan Löfven tycker att kritik gör större nytta om den inte formuleras offentligt säger han i olika intervjuer efter sin resa till Saudiarabien tidigare i veckan.
Statsministern påstår att han diskuterade problemen med de mänskliga rättigheterna med saudierna men när det frågades vad han diskuterat och sagt mer exakt, och om han krävt frigivning av den fängslade bloggaren Raif Badawi, svarade Löfven att denna kritik har en större effekt om det inte uttalas offentligt.
Detta förfarande är bekant. Vi hör nästan aldrig någon kritik från Sverige om palestinsk terrorism, de palestinska myndigheternas uppvigling till våldsdåd eller deras dagliga antisemitisk propaganda.
När det gäller Israel är den svenska inställningen den exakt motsatta.
Varje tänkbar möjlighet att kritiserar Israel framförs offentligt i media, i riksdagen, i internationella organisationer och i alla andra möjliga sammanhang.
Ett exempel skedde för bara en månad sedan i riksdagen under regeringsförklaringen där statsministern fokuserade sin kritik på Israel men inte sade någonting kritiskt om de arabiska så kallade palestinierna.
-Pettersson undrar, om nu diskretion är effektivast. Hur ska Israel tolka ”särbehandlingen” att alltid bli uthängda offentligt och ofta orättvist.
Betyder det att Sverige avsiktligt spelar en kontraproduktiv roll när det gäller Israel?
Till exempel, bara i Löfven senaste regeringsförklaringen en månad sedan kritiserade han Israel i flera frågor medan han sade ingenting kritiskt att uteslutande syftade till palestinierna.
Tills sist tror Stefan Löfven att dubbelmoral betyder att något är dubbelt så bra och varför kryper han för islam, han borde skämmas…
