Européerna håller på att vakna. Opinionsundersökningar visar ett snabbt ökande stöd till Islamkritiska partier.
Kanske har vi fel när vi tror att Europa tänker sova sig igenom islamiseringen. Opinionsmätningar förutspår en kraftig ökning av islamkritiska partier i kommande val i flera europeiska länder. Detta återspeglar européernas alltmer negativa inställning till Islam och muslimsk invandring. Det betyder inte att explosionen av muslimskt våld mot icke-muslimer över hela Västeuropa kommer att sluta, eller att de tungt beväpnade muslimska forten som äter upp tusentals städer på vår kontinent kommer att börja lyda sekulär lag och myndigheter i stället för imamer och hemma-gjorda sharia-domstolar. Det betyder inte heller att islamiska terrorister kommer att avsluta sina planer för att destabilisera våra samhällen med hjälp av bomber, gift, kidnappningar, flygplanskapningar, tågsabotage, cyberattacker, politisk lobbying, etc.
Det betyder att det slutgiltiga slaget mellan Islam och Europa kommer att ske tidigare än många väntat. Den punkt där konflikten kunde ha lösts med enkla medel passerades för mer än tio år sedan.
Nu gäller ett stopp för muslimsk invandring och flyktingar, ingrepp mot moskéer, stopp av predikningar ur den grundlagsstridiga versionen av Koranen, en komplett återställning av islamiseringen, ett effektivt polisarbete i oroliga getton, en återflyttning av kriminella och arbetslösa invandrare utan fullt medborgarskap, en minskad välfärd för människor som inte kan tala landets språk, begränsat barnantal till två barn, högre återvändarstöd och mycket hårdare straff för att delta i gäng-relaterade brott, våld och våldtäkt, med möjlighet att få strafflindring om de emigrerar till ett land utanför EU.
Det finns en hel del glädjande opinionsmätningar. Det franska partiet Front National är nu lika populär som styrande socialistpartiet och tidigare Sarkozy-ledda konservativa UMP. Alla tre parter ha fått 21 procent av rösterna, och det är värt att notera att socialdemokraterna och moderaterna generellt minskar, medan Front National fortfarande växer stadigt. Ledaren för nationella fronten, Marie le Pen, har avsagt sig sin fars antisemitiska och rasbaserade principer och löften att förstöra euron och har förklarat att islamiseringen är det största hotet mot Frankrike.
Danska folkpartiet är nu den näst största parten i Danmark, enligt flera undersökningar. Med 20 procent är DPP större än socialdemokraterna och kan bilda en regering med Venstre (liberal- konservativa), som också har frispråkiga islamkritiker bland sina parlamentsledamöter.
I Sverige har Sverigedemokraterna, känd för sina mycket frispråkig negativa uttalanden om islam och muslimsk invandring, vuxit till det tredje största partiet med 11 procent i undersökningarna.
I Holland är Geert Wilders Frihetsparti (PVV) nu det största partiet i undersökningarna med 24 procent av väljarna.
UK Independence Party, UKIP, är främst känd för sin hårda hållning mot EU. UKIP:s politik är också emot invandring och flera medlemmar av UKIP har uttryckt mycket negativa åsikter om islam. UKIP får 13 procent i opinionsmätningarna, och undersökningar visar att många brittiska väljare som traditionellt röstar socialistiska och konservativa starkt överväger att rösta för UKIP i det kommande valet.
I Norge är Framstegpartiet, känt för sin mycket skeptiska hållning till islam och muslimsk invandring, det tredje största partiet med 14 procent av rösterna enligt undersökningar.
I Österrike ligger FPÖ Frihetspartiet på 20 procent i undersökningar, det är det tredje största partiet. FPÖ samarbetar med Geert Wilders.
I Finland är Sannfinländarna det tredje största partiet med 19 procent av rösterna. Sannfinländarna är EU-skeptiska och mot islamiseringen och muslimsk invandring.
Även om Schweiz inte har något stort islam-kritiskt parti så röstade 58 procent av väljarna för ett förbud mot minareter i landet. Det visar en allmänt mycket kritisk hållning gentemot islam bland de schweiziska väljarna.
Det är värt att notera att européernas attityd börjat ändras trots medias och politikernas medvetna, kraftfulla och genomgripande försök att tona ner, ignorera och förneka islam och muslimsk invandrings negativa konsekvenser på samhället.
