Från Eva-Maries Facebook
Det kan vara det lilla som gör att vi väljer väg, det kan även vara många små skeenden eller så kan det vara en stor händelse som gör att måttet är rågat. Jag en Malmö-kvinna sedan födseln ser inte islam som en möjlighet för mig och mina efterkommande utan jag ser denna ideologi som en fara och icke kompatibelt med demokrati, yttrandefrihet och jämlikhet mellan man och kvinna.
För mig har det varit de många små sakerna i min vardag som gjort att jag vaknade och insåg att om man ska få något gjort och kunna göra skillnad till det bättre på riktigt då måste man vara tillsammans med andra som strävar på åt samma håll. Ensam är inte stark.
Att förmedla sig genom tal och skrift lyder under en av våra lagstadgade rättigheter, vi har enligt grundlag yttrandefrihet och i dagar som denna är vi alla Charlie. Fel, alla är inte Charlie och om sanningen ska fram så vill inte alla vara det heller. Det finns även de som slår sig för bröstet genom att hävda att man är för yttrandefrihet medan man i andra stunden gör allt för att tysta en medmänniska. För hyckleriet finns idag inga gränser.
Sanningen är illa sedd och hörd allt som oftast, och mitt i denna brinnande oroväckande utveckling med mördande, hycklande och förnekande finns Vi.
Vi finns fortfarande vi som skriver om våra erfarenheter och det som vi är med om både i stad och land, vi finns faktiskt fortfarande kvar fast starka krafter vill få oss att tystna. Jag ska nu berätta för er om en sådan där händelse som gjorde att jag öppnade mina ögon än mer, en händelse där min vän med islamsk ideologi för ögonen och rättesnöre spontant berättade för mig om hur hon vill ha det i min födelsestad.
Denna berättelse från verkligheten berättar jag för så många jag bara kan för att få fler att komma till insikt om den islamisering som vi är mitt inne i men som kommer att ta mer och helt andra för oss oönskade former och uttryck om vi inte sätter stopp. Den sakta kokta grodan ligger sedan flera år fortfarande i sin gryta. Så här var det……..
Det var sommar , det var varmt och då passar det bra med ett svalkande dopp i Öresund. Vi som bor i Malmö har en underbart fin kust, en kuststräcka där man kan bada från nästan varje meter. Vi har tio bryggor som Malmö stad sköter exemplariskt till sina invånares förtjusning. Alla får lov att svalka sin kropp i det buteljgröna sundet. Men sen har vi även de som inte får för sin gud, läs man, morbror, farbror eller bror.
Min vän med slöja ville följa med och bada men hon kunde inte då hon så kallat inte får lov att visa hår eller hud. Jag tjatade lite på henne men nej det fick vara då hennes tro förbjöd och hindrade henne att svalka av sig med mig, jag en svensk kvinna utan guds eller profetdyrkan kan inte alls förstå. Hon berättade om sin önskan för mig, hon önskade och ville att Malmös badstrand ska delas upp i två delar, en del för män och en del för kvinnor.
Det kommer aldrig att bli så sa jag till henne, men i mitt huvud surrade det många tankar och jag förstod att förmodligen hamnar vi där så småningom. Vi kommer att få uppleva könsapartheid både här och där om vi inte slutar att huka inför svåra spörsmål. Och de svåra spörsmålen har vi själva varit med om att skapa. Vi har själva varit med om att tillåta och att jämka alldeles för mycket, vi svenskar har för att vara till lags och för att vara goda mot nya invånare skyfflat undan och trampat på vår egen kultur och identitet.
Att vara alla till lags är en omöjlighet, i de politiska församlingarna tas majoritetsbeslut efter visioner och prioriteringar. I framtiden kommer vi att få se politiska förslag läggas som kommer att vara kulturellt helt olika de vi tidigare var vanda vid. Flest röster vinner.
Morgondagen kommer att bli helt annorlunda för våra efterkommande och de kommer kanske inte ens en gång sakna något de aldrig haft. Kommer våra barnbarn att förstå att det fanns en tid i vårt land och i vår stad då pojkar och flickor var lika värda, kommer våra barnbarn förundras över att det fanns en tid då det fortfarande fanns de personer som vågade både tala och skriva om en verklighet som snabbt förändrades.
Hur gick det då för min vän med slöja, jo hon blev presenterad för en man och är nu gift. Jag tänker ibland på henne och undrar om hon förstod att hon verkligen sårade mig den där gången när hon berättade om sitt önskemål för min badstrand i Malmö, jag tror inte att hon förstår.
Eva-Marie Olsson
Malmö
-Pettersson har hittat en bild till Eva-Maries utmärkta inlägg, här snackar vi kulturkrock…
