Initiativtagarna till slöjuppropet vill försvara muslimska kvinnors rätt till att bära slöja. Men detta innebär samtidigt en legitimering av ett religiöst påbud som i praktiken innebär en förnekelse av kvinnans självständighet. Det skriver Devin Rexvid, doktorand i socialt arbete vid Umeå universitet.
I dagarna startades ett slöjupprop för att visa solidaritet med slöjbärande kvinnor som blir föremål för fysiska och/eller psykiska kränkningar på grund av sin klädsel. Upprinnelsen till uppropet var ett våldsdåd mot en beslöjad muslimsk kvinna i Stockholmsförorten Farsta. En rad kända och okända personer, bland andra vissa toppolitiker, tog på sig sölja för att ”försvara muslimska kvinnors rätt till slöja”. I den efterföljande debatten var det rätten till slöja, ”rätten till den egna kroppen”, respekt för individens ”fria vilja” och ”egna val”, bland annat rätten till att välja egen klädkod som hamnade i fokus.
Det är naturligtvis horribelt att en individ blir misshandlad eller kränkt på grund av utseende eller klädkod. Att ta avstånd från rasistisk, diskriminerande och kränkande behandling av exempelvis slöjbärande kvinnor rättfärdigar dock inte ett försvar av ”rätten till sölja”.
Faktum är att muslimsk slöja, oavsett variant, inte är vilket klädesplagg som helst utan en omtvistad dräkt. Vissa ser på den som en av de få faktorer som möjliggör den muslimska kvinnans närvaro i den offentliga sfären medan vissa andra anser att den förnekar kvinnans existens och osynliggör henne som individ. En del av kontroversen ligger i att det finns både slöjbärare och slöjvägrare bland kvinnor med muslimsk bakgrund. De kvinnor som av ”egen vilja” bär slöja uppfattar den som en symbol för hängivenhet till gud, trohet och ett dygdigt liv medan slöjvägrarna uppfattar den som en symbol för kvinnoförtryck och mäns rätt till kontroll över kvinnans kropp. Mina systrar liksom många andra slöjvägrare uppfattar klädesplagget som en förnekelse och ett osynliggörande av kvinnokroppen som i synligt tillstånd enbart betraktas som en uppsättning erotiska zoner ur ett islamiskt perspektiv.
Läs mer på SvD
