Den svenska regeringen kanske har Nobelprisceremonin, men det är inget nobelt med deras cyniska politiska kampanj för att blidka araberna för att få en plats i Säkerhetsrådet. Nationer och Säkerhetsrådet borde ha vett, känsla och förnuft. Den svenska regeringen har inte visat vett, inget förnuft och ingen känslighet. Bara nonsens.
Israels FN ambassadör Prosors tal i generalförsamlingen.
”Jag hör ofta europeiska ledare säga att Israel har rätt att existera inom säkra gränser. Det är mycket bra. Men jag måste säga – det låter lika övertygande som om man står här och säger att Sverige har rätt att existera inom säkra gränser.”
”Det första EU-land som officiellt erkänt en palestinsk stat är Sverige. Man undrar varför den svenska regeringen var så angelägen att ta detta steg. Beträffande konflikter i vår region uppmanar den svenska regeringen till direkta förhandlingar mellan parterna – men för palestinierna, vilken överraskning, rullar de ut den röda mattan. Statssekreterare Söder kanske tror att hon är här för att fira sin regerings s.k. historiska erkännande men i realiteten är det inget annat än ett historiskt misstag.”
Hr President
Jag står inför er som en stolt representant för Staten Israel och det judiska folket. Jag står här rakryggad framför er i vetskapen om att sanningen idag i denna församling, inte kommer att komma fram och att moral kommer att kastas åt sidan.
Faktum är att när medlemmar ur det internationella samfundet talar om den israelisk-palestinska konflikten, så sänker sig en dimma för att dölja all logik och moral.
Världens obevekliga fokus på den israelisk-palestinska konflikten är en orättvisa mot tiotusentals miljoner offer för tyranni och terrorism i Mellanöstern. I dagsläget avrättas och utvisas yazidier, bahai, kurder, kristna och muslimer i tusental varje månad.
Hur många resolutioner antogs förra veckan om denna kris? Och hur många specialsessioner kallade ni till? Svaret är noll. Vad säger detta om internationell oro över mänskligt liv? Inte mycket, men det talar om volymen på det internationella samfundets hyckleri.
Jag står inför er för att tala sanning. Av de minst 300 miljoner araber i Mellanöstern och Nordafrika, är färre än en halv procent riktigt fria – och dessa är medborgare i Israel. Israeliska araber är bland de mest utbildade araberna i världen. De är läkare och kirurger, de väljs in i vårt parlament och de är domare i Högsta domstolen. Miljoner män och kvinnor i Mellanöstern skulle välkomna sådana tillfällen och denna frihet.
Men ändå – nation efter nation kommer att stå på detta podium idag och kritisera Israel – den lilla demokratiska ön i en region som är plågad av tyranni och förtryck.
Vår konflikt har aldrig handlat om etableringen av en palestinsk stat. Det har alltid handlat om den judiska statens existens.
För 67 år sedan, den 29 november, röstade FN för en delning av landet i en judisk och en arabisk stat. Enkelt! Judarna sa ja. Araberna sa nej. Och de sa inte bara nej, Egypten, Jordanien, Syrien, Irak, Saudiarabien och Libanon startade ett förintelsekrig mot den nya staten.
Detta är den historiska sanningen som araberna försöker att förvanskliga. Enligt FN har 700 000 palestinier förskjutits i det krig som initierades av dem själva. Samtidigt tvingades 850 000 judar att fly från arabländerna.
Varför har FN 67 år senare, helt glömt bort att judarna förskjutits medan förskjutningen av palestinierna är ämnet för en årlig debatt? Skillnaden är att Israel gjort sitt bästa för att integrera de judiska flyktingarna. Araberna har gjort tvärtom.
Om ni verkligen brydde er om det palestinska folkets öde så borde det ha funnits en, bara en, resolution som tar itu med de tusentals palestinier som dödas i Syrien. Och om ni verkligen brydde er om palestinierna så borde det finnas åtminstone en resolution mot hur palestinierna behandlas i de libanesiska flyktinglägren.
Jag hör ofta att europeiska ledare säger att Israel har rätt att existera inom säkra gränser. Det är mycket bra. Men jag måste säga – det låter lika övertygande som om man står här och säger att Sverige har rätt att existera inom säkra gränser.
Vi har lärt oss den hårda vägen – att vi inte kan lita på andra – och absolut inte på Europa.
Israel är trött på ihåliga löften från europeiska ledare. Det judiska folket har ett långt minne. Vi kommer aldrig glömma att ni svek oss på 40-talet och igen under Yom Kippurkriget 1973. Och ni sviker oss igen idag.
Varje europeisk regering som för tidigt röstat för ett erkännande av en palestinsk stat ger palestinierna precis vad de vill ha – en stat utan fred. Genom att ge dem en stat på en silverbricka belönar ni ensidiga aktioner och tar bort varje incitament för palestinierna att förhandla eller kompromissa eller att avstå från våld. Ni sänder ett budskap till den Palestinska myndigheten att de kan sitta i en regering med terrorister och uppvigla mot Israel utan att betala priset för det.
Det första EU-land som officiellt erkänt en palestinsk stat är Sverige. Man undrar varför den svenska regeringen var så angelägen om att ta detta steg. Beträffande konflikter i vår region uppmanar den svenska regeringen till direkta förhandlingar mellan parterna – men för palestinierna, vilken överraskning, rullar de ut den röda mattan. Statssekreterare Söder kanske tror att hon är här för att fira sin regerings s.k. historiska erkännande men i realiteten är det inget annat än ett historiskt misstag.
Den svenska regeringen kanske har Nobelprisceremonin men det är inget nobelt med deras cyniska politiska kampanj för att blidka araberna för att få en plats i Säkerhetsrådet. Nationer och Säkerhetsrådet borde ha vett, känsla och förnuft. Den svenska regeringen har inte visat vett, inget förnuft och ingen känslighet. Bara nonsens.
Israel har lärt sig den hårda vägen att lyssna på det internationella samfundet kan få ödesdigra konsekvenser. 2005 drog vi oss tillbaka från varje bosättning och evakuerade varje medborgare från Gazaremsan. Gav detta oss fred? Nej inte alls. Det la grunden för Iran att skicka sin terroristrepresentant att etablera ett terrorfäste på vår tröskel.
Jag kan försäkra er att vi inte kommer att göra samma misstag igen. När det kommer till vår säkerhet kan vi inte lita på andra – Israel måste kunna försvara sig självt.
Herr President
Inget kan ändra den enkla sanningen att Israel är vårt hem och Jerusalem är vår eviga huvudstad.
Vi erkänner att Jerusalem också har en särskild betydelse för andra trossamfund. Under israelisk suveränitet kan alla människor, och jag upprepar, alla människor, oavsett religion och nationalitet, besöka stadens heliga platser. Och vi har för avsikt att fortsätta med detta. De enda som försöker ändra status quo på Tempelberget är de palestinska ledarna. President Abbas säger till sitt folk att judarna smutsar ner Tempelberget och uppmanar palestinier att neka judar tillträde.
Man behöver inte vara katolik för att besöka Vatikanen, man behöver inte vara jude för att besöka Klagomuren men en del palestinier skulle vilja att endast muslimer kan besöka Tempelberget.
Mr President
Ingen annan vill ha fred mer än Israel. Ingen behöver förklara fredens betydelse för föräldrar som har skickat sina barn för att försvara sitt hemland. Det israeliska folket har spillt för många tårar och begravt för många söner och döttrar.
Vi är redo för fred men vi kan inte vara naiva. Israels säkerhet är av största vikt. Bara ett starkt och säkert Israel kan uppnå en omfattande fred.
Mr President
När vi kom till FN-byggnaden passerade vi 193 medlemsländers flaggor. Om ni tar er tid att räkna kommer ni att upptäcka att det finns 15 flaggor med en halvmåne och 25 flaggor med ett kors. Och sedan finns det en flagga med den judiska Davidstjärnan. Bland alla nationer i världen finns det en stat – bara en liten nation för det judiska folket.
Och för vissa är det en för mycket.
När jag står framför er idag påminns jag om alla dessa år när det judiska folket betalade för världens ignorans och likgiltighet i blod. Dessa dagar är över. Vi kommer aldrig att be om ursäkt för att vi är ett fritt och självständigt folk i en suverän stat. Och vi kommer aldrig att be om ursäkt för att vi försvarar oss själva.
Ni, medlemmar i det internationella samfundet, ni har ett val.
Ni kan erkänna Israel som det judiska folkets stat eller tillåta det palestinska ledarskapet att förneka vår historia utan konsekvenser.
Ni kan öppet proklamera det s k ”kravet att återvända” eller ni kan tillåta att detta krav förblir det största hindret för ett fredsavtal.
Ni kan arbeta för att få ett slut på palestinsk uppvigling eller stå vid sidan när hat och extremism tar fäste för kommande generationer.
Ni kan för tidigt erkänna en palestinsk stat eller ni kan uppmuntra den Palestinska myndigheten att bryta sin pakt med Hamas och återkomma till direkta förhandlingar.
Valet är ert. Ni kan fortsätta att styra palestinierna ur kurs eller bereda vägen för en riktig och varaktig fred.
