Den nuvarande invandringen till Europa har på mindre än 30 år orsakat en social, etnisk och politisk motsättning som har förändrat bilden av många europeiska länder.
Islam och dagens muslimer befinner sig i det skede av de kristna korstågen som startade under den första hälften av det andra årtusendet och som varade i cirka 400 år. Efter splittringen mellan den öst-ortodoxa kyrkan och den romersk-katolska kyrkan under 11-talet, inledde de romerska katolikerna korstågen vilka syftade till att förstöra alla andra religioner, inklusive alla andra grenar av kristendomen. De som vägrade att konvertera mötte döden.
Målen för korsfararna inkluderade en önskan om att upprätta ett romersk-katolskt kristet kungarike i Mellanöstern – konungariket Jerusalem, som skulle förenas med det katolska Europa. Korstågen var en aldrig tidigare skådad våg av barbari och våld som medförde masslakt av dem som inte var romersk-katoliker, muslimer, judar, ortodoxa kristna och andra i Mellanöstern och i Europa. Det var en tid av blodsutgjutelse och rent barbari som påminner om hunnernas invasion av Europa under det fjärde och femte århundradet.
Under 1200-talet grundades Franciskanerorden av Franciskus av Assisi. Efter hans död blev dess medlemmar mycket aktiva inom ramen för inkvisitionen som för alla praktiska ändamål, var en fortsättning av korsfararnas idé om att göra Västeuropa katolskt. Under det 15:e århundradet ledde inkvisitionen till mord på dem som vägrade att ansluta sig till den romersk-katolska kyrkan, eller i bästa fall, till utvisning.
Inkvisitionen var ett sätt att bekämpa reformationen som började sprida sig över Europa under andra halvan av 1400-talet och blev ett hot mot existensen hos och det unika i den katolska kyrkan. Så småningom vann den reformerta rörelsen. På grund av upplysningsrörelsens framgångar i Europa, gav den romersk-katolska kyrkan upp sin vision om att skapa ett universellt kungadöme. Den västerländska civilisationen började att härska i Europa och dess inflytande spred sig till länder som gränsar till Europa eller till sådana som hade kommersiella och kulturella förbindelser med Europa.
Islam står för närvarande på scenen, där den kristna världen stod under de första 350 åren av det andra årtusendet. Liksom splittringen mellan den öst-ortodoxa och den katolska kyrkan, finns det en splittring mellan sunni- och shiaislam. Splittringen har blivit så djup att det handlar om krig med blodbad. Dessa krig medförde att de extrema sunniterna deklarerade etableringen av det muslimska kalifatet Da’ash (ISIS), med början i de områden som det kontrollerar i Irak och Syrien, vars syfte är att kontrollera och styra alla länder i Levanten. Nästa steg är att erövra och härska i de europeiska länderna och på lång sikt – även länder på andra sidan haven. För att uppnå detta mål måste islamisterna tillämpa samma system som används i korstågen – slakt och mord på dem som inte är redo att ansluta sig till den muslimska Sunnah.
Det finns en likhet mellan de romersk-katolska och ortodoxa kyrkornas krig; IS förgör alla dem som inte är muslimer och som vägrar att konvertera.
Men Da’ash (ISIS) medlemmar begränsar sig inte till detta synbara system för att erövra och förgöra. De har också under några decennier även tillämpat principen med en ”Trojansk häst” genom att missbruka naiviteten och dårskapen hos de styrande i Europa och på andra kontinenter.
Mänskliga rättigheter är inget självförstörelsevapen
Vanligtvis är invandrare människor som inte var lyckliga i sina hemländer, med dess värderingar, av medborgerliga rättigheter, regim, livsstil, traditioner eller som har lidit under fysiskt eller intellektuellt tvång. De lämnar allt bakom sig och emigrerar till länder där regim, kultur och livsstil är olika, för att integreras och njuta av kulturen och regimen i de länder som var beredda att acceptera dem.
Men under de senaste tre årtiondena har vi emellertid bevittnat en annan sorts invandring. Invandrare som flyttar till andra länder för arbete, men inte med syfte att integreras. De insisterar på segregation, förklarar sig själva som etniska minoriteter i syfte att tvinga värdländerna att förändra och acceptera värderingarna, kulturen och livsstilen från sina tidigare hemländer, och att införliva sin lagstiftning som en integrerad del av den nationella lagstiftningen.
Ett liknande fenomen observerades efter upptäckten av Amerika. Europeiska länder erövrade många områden i den nya världen och tvingade den lokala befolkningen att acceptera deras kultur. Men de gjorde det öppet och medvetet, inte i det fördolda eller inifrån genom planerade ”spontana upplopp”.
Dagens invandrare som vägrar att integreras och som insisterar på segregation är främst invandrare till Europa men de flyttar långsamt också till andra länder. De missbrukar idéerna och principerna för de ”mänskliga rättigheterna” och migrerar antingen som legala eller illegala infiltratörer, tvingande demokratiska regimer att bevilja dem asyl, skydd, stöd, ekonomiska fördelar men även att få med sig många familjemedlemmar som hjälper dem i deras strävan att föra den kultur och det politiska system till makten, från de länder som de har ”flytt”.
På varandra följande regeringar förutsåg inte framtiden och ignorerade farorna. De förväntade sig inte att de ”mänskliga rättigheterna” skulle fungera som sköldar för dem som öppet föraktar och fördärvar dem. En del av dessa ”invandrare” är regementen i den armé som har sänts av planläggarna och arrangörerna av muslimska korståg, som kommer att agera inifrån västländerna och som när den dagen kommer, kommer att angripa varje land både från utsidan och insidan, d v s mycket likt i berättelsen om den Trojanska hästen.
De rekryterar fler krigare bland desillusionerade barn till invandrare i de länder till vilka de har utvandrat, med avsikten att sprida terror inifrån och som är sända för att orsaka terror utifrån, samtidigt som de viftar med de pass som de har tilldelats av de länder som hade förbarmande med dem eller deras föräldrar.
Den nuvarande invandringen till Europa har på mindre än 30 år orsakat en social, etnisk och politisk opposition som förändrat bilden av många europeiska länder. Detta fenomen liknar upproret som inträffade i det romerska riket som kollapsade till följd av massinvandring av människor från berberiska stammar, som när dess antal var tillräckligt stort, gjorde uppror mot romarna.
Att ödsla tid på dialog med dessa grupper för att komma överens om samexistens är opraktiskt och i detta skede ett slöseri med tid. Det är till ingen nytta att föra en dialog med en annan som inte är intresserad av att diskutera, tänker annorlunda och har olika grundläggande värderingar. Under dessa omständigheter är alla förhandlingar dömda att misslyckas och kommer bara att stärka dem som är emot.
De västerländska politikerna är förslavade av konceptet att alla, även deras motståndare, tänker och beter sig enligt samma västerländska mönster och tror på samma västerländska värderingar, principer och mål. De har ännu inte tagit åt sig det faktum att inte alla som är högutbildade, är studenter av den västerländska kulturen. Så länge som den ”västerländska kulturens” ledare inte är medvetna om gapet och strävar efter att förhandla, och förutsätter att alla är som dem, är världen i fara.
Teoretiskt, kan jämförelse med den process som kristendomen gick igenom under korstågen, leda till slutsatsen att islam behöver 400 år för att nå ”reformation” och att upphöra med sin ambition om att islamisera hela världen. Men i en tid med massförstörelsevapen innebär 400 års väntan sannolikt elimineringen av civilisationen eller helheten av mänskligheten.
Ledarna för den fria världen, så länge som de fortfarande är fria att besluta, bör agera utan dröjsmål och med all makt de har för att försvara den fria världen. De borde komma ut ur de bubblor som de befinner sig i och förstå att ”mänskliga rättigheter” inklusive dess snirklingar, konventioner, deklarationer och rättsliga beslut var avsedda att användas av dem som respekterar dem. De var inte givna eller avsedda som självförstörelsevapen.
Världens ledare deklarerar att de har fått ”åtaganden”. Winston Churchill och många andra stora världsledare höll aldrig föredrag om sina ”åtaganden”. De agerade. Konferenser om och sammanslutningar med uttalanden om ”avsikter” och ”åtaganden” kommer inte att rädda oss. De kommer att försätta oss i sömn tills vi är så sömniga att det är tveksamt om vi någonsin kommer att vakna.
Historien fortsätter att undervisa oss om sådant som vi borde ha lärt oss för länge sedan: ”döda eller dödas”. Allt som vi kan hoppas på är att den här gången kommer världen att lära sig den läxan i tid, medan priset inte är för högt.
—
Artikeln härstammar från den hebreiska skriften ”Marot” och har översatts till engelska och publicerades fredagen 31 oktober i Arutz Sheva (Israel National News). Den är författad av David A. Frenkel, professor emeritus vid fakulteten för Business and Management vid Ben-Gurionuniversitetet, Beer-Sheva, Israel och professor vid Carmel Academic Centre School of Law, Haifa, Israel.
Frenkel glömmer emellertid att nämna att Korstågen inte har något som helst stöd i Bibeln och därför inte har något med Bibelns lära att skaffa. Korstågen var ett av otaliga krig i världshistorien och bör sättas i sitt sammanhang. Detta sammanhang redovisas bl a i filmen WhyWeAreAfraid av pseudonymen Bill Warner (prof. em Bill French, fil. dr. i fysik och matematik). Han har tagit sig an islam med ett strikt vetenskapligt synsätt och filmen är mycket sevärd. Mellan ca 27:30 och 30:30 finns en mycket kort redovisningen av korstågen som omfattade 16 slag. Jämför gärna detta med de 548 muslimska jihadkrigen och 19 000 jihadattackerna som tveklöst har stöd i de muhammedanska skrifterna och som uppskattas ha resulterat i 270 miljoner människors död.
Mer av French:
Bill Warner Islamophobe
A Taste of Islam
Hemsidan Political Islam
Några av de fredligas krig sedan Muhammeds dagar
