Hat mot muslimer är ett stort och allvarligt problem. Men det är ett förvillande stickspår i debatten om IS och svenska jihadister.
IS våldsorgie har chockerat omvärlden. Men egentligen finns det ingen anledning att vara särskilt förvånad. Som Mellanösternkännaren Aron Lund har påpekat är IS ingen ny grupp, utan en direkt fortsättning på den organisation som ledde motståndet mot USA under Irakockupationen år 2003-2011.
I veckan har bostadsminister Mehmet Kaplan (MP) kritiserats för sina uttalanden om vad det är som lockar unga män att blir jihadister. I bakgrunden spökar hans jämförelse i somras mellan de som åker till Syrien och Finlandsfrivilliga under vinterkriget – en jämförelse som han i efterhand har tagit avstånd från.
Nu säger Kaplan i stället att förklaringen till att unga väljer att åka ner är att unga muslimer i Sverige kollektivt skuldbeläggs för att några individer åker ner.
Kaplan måste vara mycket väl medveten om vilken tankefigur han här lånar sig till. Det är idén om att islamofobin är svaret på alla frågor: Säpo drivs av islamofobi, terrorlagstiftningen likaså, mediernas rapportering och alltså även IS rekrytering.
Kaplan kan inte vara ovetande om hur snett islamofobin har lett som förklaringsmodell i kampen mot jihadismen. Han gjorde själv misstaget att döma ut en terrorövning i Stockholm år 2007 på de grunderna, bara några år innan Stockholmsbombaren slog till.
Frågorna som har rests kring Kaplans omdöme har han själv gett upphov till.
Ovanstående är en kort sammanfattning av Anna Dahlbergs krönika i dagens Ex pressen. Hela HÄR.
