Av Elie Wiesel, Nobelpristagare, fredspriset 1986:
För mer än tretusen år sedan hade Abraham två barn. En son hade skickats ut i vildmarken och riskerade att dö. Gud räddade honom och gav honom källvatten.
Wiesel ses på denna bild från Buchenwald tagen 1945
Den andre sonen var bunden, hans hals skulle snart skäras av, av hans far. Men Gud hejdade kniven. Båda sönerna – Ishmael och Isak – fick löfte om att styra stora nationer.
Med dessa berättelser inleddes monoteismen och den västliga civilisationen. Och den kananitiska sedvänjan av att offra barn till Moloch, lämnade Abrahams ättlingar bakom sig för evigt.
Men så blev det inte.
I min egen tidsålder har jag sett judiska barn som slängts i elden. Och nu har jag sett muslimska barn som används som mänskliga sköldar, i båda fallen av tillbedjare av dödssekter som inte kan särskiljas från Molochiterna.
Vad vi genomlider idag är inte en kamp mellan judar och araber eller israeler mot palestinier. Det är istället en kamp mellan de som hyllar livet och de som kämpar för döden. Det är en kamp mellan civilisation mot barbarism.
Delar inte de två kulturer som gav oss Davids lovsånger och de rika biblioteken i det Ottomanska imperiet, kärleken till livet, till förmedlingen av vishet och tillfällen till sina barn? Och är något av detta urskiljbart i den mörka framtid som Hamas erbjuder arabiska barn, att bli självmordsbombare eller mänskliga sköldar för raketer?
Palestinska föräldrar vill liksom israeliska föräldrar ge sina barn en hoppfull framtid. Och både borde fogas tillsammans i fred.
Men innan sömnlösa mödrar i Gaza City och Tel Aviv kan komma till ro, innan diplomater på allvar kan starta att bygga och återuppbygga dialogen….måste Hamas-kulten konfronteras med vad den är.
Moderata troende män och kvinnor, oavsett om det är en tro på Gud eller på människan, måste skifta sin kritik från de israeliska soldaterna – vars hemska val det är att skjuta på och riskera att skada mänskliga sköldar, eller inte skjuta och riskera att deras nära och kära dör – till de terrorister som har tagit ifrån de palestinska barnen i Gaza, alla valmöjligheter.
Jag uppmanar det palestinska folket att finna en sann muslim att representera dem. Muslimer som inte frivilligt sätter ett barn i fara.
Jag uppmanar President Obama och världens ledare att fördöma Hamas utnyttjande av barn som mänskliga sköldar.
Och jag ansluter mig till det amerikanska folket att stå fast vid det israeliska folket som än en gång kämpar för sin överlevnad och med det lidande folket i Gaza som avstår från terror och omfamnar freden.
Låt oss återlämna barnoffer till historiens mörkaste hörn och arbeta mot en ljusare framtid med de som väljer livet, araber och judar, alla Abrahams barn.
Av Elie Wiesel, Nobels fredspris 1986
Elie Wiesel – barnoffer, originalartikel på engelska
Elie Wiesel, född 30 september 1928 i Sighet i Rumänien, är en amerikansk franskspråkig författare. Under andra hälften av 1940-talet var han medlem i Irgun och är sedan 1956 bosatt i USA. Han erhöll Nobels fredspris 1986.
År 1944 fördes Wiesels familj, som var ungersk-judisk, till Nazitysklands förintelseläger. Hela hans familj gick under, men själv överlevde han Auschwitz och Buchenwald. Wiesel har om sina upplevelser i Auschwitz skrivit trilogin Natten, Gryningen och Dagen. Hans mest kända bok Natten utkom ursprungligen på jiddisch år 1956 under titeln ”Och världen teg”.
