Debattartikel av Henry Bronett i Expressen
Fräulein Kluncke pekade på mamma och sa åt henne att sätta sig längst bak i klassrummet. Hon såg inte tillräckligt arisk ut och fick heller inte vara med på gymnastiken av samma skäl. Min mamma förstod att det var något fel på henne, hon hade inte förstånd att se tillräckligt arisk ut.
Det var så det började och det var så det fortsatte. Snart smög män i svarta rockar i trapphus och lyssnade. Hade man radion på? Lyssnade man i så fall på BBC? Dörrar slogs in och de svarta rockarna förde bort människor. Ibland fick de komma tillbaka, med likbleka ansikten och tysta av skräck. Men alla kom inte tillbaka. Tante Bertha är borta, sa mammas föräldrar då hon kom hem från skolan en dag. Tante Bertha som säkert dog i något läger någonstans inte för att hon lyssnat på fel radiostation, utan för att hon var judinna. Det fanns många läger man kunde dö i på den tiden, om man var jude. Det var så det började och det var så det fortsatte. Då teg många av rädsla eller ointresse. Då jublade också många, för de tyckte det var rätt. Då mördades sex miljoner människor. Sex miljoner judar blev till aska, innan ugnarna äntligen stängdes av.
Det var då. Och nu då? Mamma känner igen tidningsrubriker nu från förr. Hon känner igen hoten, stenarna som kastas på synagogor och märken gjorda med sprej på husväggar. Hon känner igen tystnaden den som spred sig i Tyskland då, tills ingen längre vågade säga något alls.
Så vad händer i vårt land nu, då man efter att partiledaren Stefan Löfven på sin Facebooksida skrivit att ”Israel måste respektera internationell rätt, men har självfallet rätt att försvara sig”, kunde läsa kommentarer om att Hitler borde ha fått mer tid, att han borde ha fått avsluta sitt verk och gasat ihjäl alla judar? Vad händer efter att något sådant skrivits på en statsministerkandidats Facebooksida 2014? Inget särskilt händer alls. Löfvens uttalande som föranledde det antisemitiska haglet togs bort och tonades ned för att blidka, ja vem var det man ville blidka? I tidningarna kallade man händelsen för: ”kritikstorm”. Kära journalister, skriver man att judar bör gasas, är det inte fråga om någon kritik storm, det är antisemitism i sin renaste form, det är frågan om.
Antisemitismen, detta absoluta människoförakt ökar åter i världen, Europa och i Sverige. Judiska församlingen larmar nu om att hotbilden ökat markant mot judar i Sverige sedan Gazakonflikten blossat upp.
I vårt land hörs ingen av våra ledare, debattörer, anti-rasister, inga nyckelskramlare som upprörts över Sverigedemokraternas demokratiska torgmöten, säga något. Inga kyrkklockor ringer i protest mot att judar misshandlas och spottas på i vårt land. Tidningen Expo som vill belysa och bekämpa rasismen, skriver inget. Medan Tysklands och Frankrikes politiska ledare kliver fram (däribland president Hollande och förbundskansler Merkel) och tydligt fördömer de antisemitiska yttringarna i sina respektive länder, är svenska ledare liksom tidningen Expo, lägligt på semester.
Ingen kulturminister, ingen Mona Sahlin som av demokratiministern (ja var är hon?) är utsedd till nationell samordnare mot våldsbejakande extremism syns eller hörs yttra sig i frågan. Ullenhag var är du? Ingen Löfven och ingen Reinfeldt fördömer tydligt antisemitismen i vårt land. Nu när judar hotas i Sverige, förföljs öppet och misshandlas, spottas på, säger ni inget. Ni som ska försvara våra gränser moraliskt och faktiskt, är på semester?
Ni som ju säger er stå upp för vår frihet och demokrati som så vurmar för allas lika värde, för moral och rättvisa, ni som har mage att kalla er antirasister, ni skiljer tydligt på rasism och antisemitism nu med er tystnad, fast det borde vara samma sak.
Fan ta er tystnad i vårt Sverige!
Henry Bronett
-Bra artikel tycker Pettersson men inte ett ord om vilka som misshandlar och bespottar judarna i vårt land….
