av Judith Bergman • 31 mars, 2019
- Den enda kommentaren som upprepar sig är IS-terroristernas rätt att återvända till väst för att de råkar ha ett västerländskt medborgarskap. De riktiga offren är de många människor som IS-terroristerna med nöje våldtog, torterade, halshögg, dränkte, brände, korsfäste och sköt till döds för skoj skull. Men ändå nämns knappt fasan bland dessa offer – yazidier, kristna, druser och ”fel typ” av muslimer – i offentliga debatter om återvändande IS-krigare.
- Problemet är att samma representanter för det politiska etablissemanget inte har visat något som kommer i närheten av samma omsorg – om ens någon alls – för de riktiga offren för IS-terroristerna; istället verkar de ha glömt bort dem helt.
- Över hela västvärlden låtsas de politiska och mediala klasserna dagligen att de bryr sig om mänskliga rättigheter; alltmedan de sviker förföljda minoriteter – varav många är muslimska kvinnor. Det är så dags för alla att börja kalla detta poserande för den moraliska narcissism som det är och kräva av sina politiker och etablissemanget, som aldrig verkar tröttna på att förkunna sitt engagemang för mänskliga rättigheter, att ge lite åt de otaliga sanna offer som väntar på att få hjälp.
Debatten i Västeuropa som handlar om de återvändande terroristerna från Islamiska staten (IS) speglar en alarmerande företeelse: Det verkar finnas enormt stor omsorg för välbefinnandet hos de mäniskor som bestämt sig för att lämna sina ursprungs- eller adoptivländer för att gå med i IS, vars följare har begått några av de mest fasansfulla brotten under detta århundrade, eller kanske till och med i historien.
Nu när USA-stöttade styrkor i Syrien har intagit den sista IS-belägringen i Syrien, Baghouz, och IS i Irak och Syrien har blivit besegrade, så längtar tydligen terroristerna och deras brudar efter Väst igen.
