Som den enda bland världen religioner, har islam inte bara en allomfattande licens för mord men också en långtgående licens för att ljuga och placerar sig därmed utanför gruppen av de andra stora religionerna som alltid strävar efter frid, ärlighet och respekt.
Enligt islam är lögn en synd (haram). Muslimska lärda, lär att muslimer i allmänhet bör vara sanningsenlig mot varandra. Observera, mot andra muslimer, såvida inte syftet med att ljuga är att ”släta över skillnader.” Det finns fyra former för att ljuga inför icke-muslimer; taqiyya kitman, muruna och tawriya.
Lögnerna är tillåtna under vissa omständigheter och kan användas när det gäller att vilseleda och förvirra fienden (icke-muslimer) så att de inte anar oråd, att gynna islams utbredning, när det gäller att undvika skada för muslimers välbefinnande, vid hot mot religionen eller när muslimen befinner sig i ett underläge. Alltså, bland annat att ljuga om Koranens innehåll.
Det goda resultatet för islam är ett lokalt muslimskt herravälde och på sikt, ett världsherravälde. Ett oacceptabelt resultat skulle vara att islams fiender skulle komma att bli varse detta. På sin väg mot världsherravälde är allt tillåtet för muslimer för att nå seger över sin motståndare. De tillåts att bedra, ljuga, ingå falska kontrakt, bryta sitt ord och vid behov – döda utan samvetsbetänkligheter. Ett viktigt instrument i det eviga muslimska jihad har alltid varit att lura fiender till islam (enligt Koranen och Muhammed: judar, kristna och andra ”otrogna”) genom att dölja avsikterna med islam och att presentera sig som en fredsälskande och tolerant religion som inte vill skada någon. Låter det bekant?
Principen om bedrägeri är lika gammal som islam och förståelsen av den har uppenbarligen inte ännu nått in i de styrande församlingarna i Sverige och inte heller till tidningsredaktioner och journalister. Där vill ingen tro det som är sant men de tror hellre på lögnen. Ayatollah Khomeini tillkännagav följande i ett tal från år 2004 till sina bröder i tron: ”C” Jämför denna princip med de principer som samhällen i västvärlden bygger på och fråga Er varför situationen i MENA-länder är så diametralt annorlunda vid jämförelse med länder i väst.
Taqiyya betyder försiktighet, rädsla eller förklädnad. Under taqiyya är det tillåtet att ljuga tills takbjälkarna böjs. Al Ghazzali (1059-1111) som var en av de mest framstående teologer inom islam, har sammanfattat befallningarna om taqiyya så här: ”Vetande detta, att ljuga i sig inte är fel. Om en lögn är det enda sättet för ett bra resultat, då är det tillåtet. Därför måste vi ljuga om sanningen leder till ett oacceptabelt resultat”.
Taqiyya genomsyrar nästan alla verksamheter och kontakter mellan muslimer och otrogna. Vid behov tillåter den dämpandet av praktiskt taget alla religiösa krav, inklusive ett totalt förnekande av tron när man fruktar för hot eller tvång, både i ett icke-muslimskt samhälle och i ett muslimskt.
Mer om taqiyya finns i Understanding Taqiyya och i Twelve Tactics of Taqiyya
Kitman är närbesläktad med taqiyya, men snarare än ett regelrätt döljande, består den i att berätta bara en del av sanningen med ”mentalt förbehåll” som motiverar utelämnandet av resten, vilket innebär modifieringar, halvsanningar m m, d v s allt utom en ren lögn. Ett exempel på kitman är när en muslim hävdar att Jihad egentligen betyder ”en andlig kamp” men misslyckas med att tillägga att denna definition är en ny uppfinning inom islam (lite mer än hundra år gammal) och på så sätt vilseleder genom att hålla tillbaka den sanna och våldsamma betydelsen av jihad.
Mer om taqiyya och kitman i Taqiyya and kitman: Role of Deception in Islamic terrorism
Tawriya definieras som att dölja och bör kallas kreativ lögn. Muruna betyder att man använder ”flexibilitet” för att blanda sig med fienden eller omgivningen. Den utgör läran om balans och har uttryckts på följande sätt av den muslimske lärde Yusef al-Qaradawi: “att balansera mellan gott och ont och om det goda och det onda står i konflikt med varandra, prioriterar vi när vi lägger fram ondska för sakens skull och bestämmer när en ond handling är förlåten av detta.”
Mer läsning om de fyra lögnerna.
Några verser ur Koranen och Haditherna som talar om lögnen:
Surah 3:28: Låt inte de rättrogna ta förnekare av sanningen som vänner istället för rättrogna, och vem som än gör detta skär av banden till Gud – om inte ert syfte är att med detta skydda er mot ett hot. Men Gud uppmanar er att inte ta lätt på Hans varningar; Gud är målet för er färd.
I Sura 3:54 finner muslimerna gudomlig tillåtelse för bedrägeriets konst. Där står skrivet: ”Och de (otrogna) smidde ränker och planerade ett stort bedrägeri, och även Allah planerade, och Allah är den bäste bedragaren.” Här är islam oöverträffad bland de övriga världsreligionerna. Muslimernas gud är den enda gud som är hyllad som en bedragare, lögnare och skurk.
Sahih Muslim bok 032, Hadith 6303: En lögnare är inte en som försöker bringa försoning mellan människor och talar bra (för att förhindra tvist) eller förmedlar gott. Ibn Shihab sa att han inte hörde att undantag beviljades vad avser någonting som folket håller för lögn, utom i tre fall: i strid, för att uppnå försoning mellan personer och berättelsen från mannens till sin hustru och berättelsen av en hustru till sin man (i en snedvriden form för att uppnå försoning dem mellan.
Bukhari vol 3:857 s.533: Den som skapar fred mellan folken genom att dikta upp bra information eller som säger bra saker är ingen lögnare.
Bukhari vol 4:267 och 269: Mohammed sade, ”Krig är bedrägeri”.
Bukhari 49:857: Att hon hörde Allahs apostel säga: ”Han som skapar fred mellan folket genom att hitta på bra information eller säga bra saker, är inte en lögnare.”
Tafsir Ibn Kathir, vol 2:141: ”Såvida du inte känner ett verkligt hot från dem” betyder, utom för de troende som på vissa ställen eller vid vissa tidpunkter fruktar för sin säkerhet från de otrogna. I dessa fall, är det tillåtet för troende att visa vänskap till det yttre gentemot de otrogna, men aldrig innerst inne …. Vi ler dem rätt i ansiktet men i våra hjärtan så förbannar vi dem.”
Lögnerna utvecklas mer detaljerat av några kända ”islamofober”
Vad säger Bibeln om lögnen?
Det 8:e budet som Mose fick på Sinai berg finns nedtecknat i bl a GT 2 Mosebok 20:16 Du skall icke bära falskt vittnesbörd mot din nästa.
Martin Luther förklarar det så här i lilla katekesen; ”Vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke beljuga, förråda, baktala eller illa berykta vår nästa, utan urskulda honom, tänka och tala väl om honom och tyda allt till det bästa.”
I NT i Efesierbrevet 4:25 Läggen därför bort lögnen, och talen sanning med varandra, eftersom vi äro varandras lemmar.
I Bibeln finns inga som helst uppmaningar att i något som helst sammanhang använda sig av lögner eller halvsanningar. Kristendomens och islams lära är dess fullständiga motsatser vad gäller lögnen. Islam är alltså en helt bisarr ”religion” där det finns tillåtelse att ljuga för att främja ”religionen”.
Med tanke på ovanstående är det nästan omöjligt att veta om en muslim, ja t o m en imam eller muslimsk skriftlärd talar sanning, använder sig av halvsanningar eller uttalar rena lögner. Det enda sättet för att avgöra detta är att ställa uttalandena i bredd med de muslimska skrifterna. Tyvärr är detta både tidsödande och svårt för gemene man.
Citat ur en saga om Pippi Långstrump: ”- Ja, nu ljuger jag. Det är för sorgligt, men jag ska säga dig, att i Egypten där ljuger de hela dagarna. De ljuger och ljuger ända tills solen går ner”! Detta mer än 60 år gamla citatet ur en av Astrid Lindgrens böcker stämmer mycket väl med islams lära om att ljuga om det gynnar muslimernas ”religion”.
