MELLANÖSTERN. Margot Wallström är i en unik position. Som enda västeuropeiska utrikesminister har Israel i praktiken avbrutit de diplomatiska förbindelserna med henne…
Det är inte bara de politiska liken i lasten från Palmes och Sten Anderssons Arafatpolitik, utan även den fundamentala felbedömningen då (s)-regeringen erkände den s k ”regering” terror-organisationen PLO bedriver i Judéen och Samarien som solkat Sveriges internationella rykte.
En stolt utrikesminister tar emot Palestinas soldatorder som heter ”The Grand Star of the Order of Jerusalem” av Palestinas president Mahoud Abbas.
Det i kombination med det faktum att Wallström ju inte direkt är den vassaste kniven i lådan gör att hon är en allt tyngre belastning för Löfvén-regeringen. Låt oss hoppas att hon snart blir ambassadör i Ulan Bator eller landshövding…
I en intervju med David Grossman i senaste Judisk Krönika avslöjas verkligen Wallströms grumliga tänkande i all sin prydno.
Givetvis förnekar hon ju bestämt att hon är antisemit. (Och vilken antisemit gör inte det….)
Hennes grundinställning tycks vara att vad som än händer är det Israels fel. Att (s) broderparti Fatah skulle kunna begå några fel ligger inte riktigt inom hennes referensramar. Ett typiskt exempel är svaret på frågan om det är riktigt att Abbas regim avlönar fängslade terrorister och belönar
deras familjer: – Nej, jag vet inte vad som riktigt avses i det där fallet, vi måste fundera hur vi använder våra pengar, men ska folk svälta ihjäl eller, vad ska familjerna göra om de inte får pengar?, undrar utrikesministern i en retorisk fråga.
Även om Wallström bara läser Dagens Nyheter på enkel svenska borde hon som utrikesminister känna till att så sker och upprör större delen av världen…. T o m många EU-stater har stoppat bidragen till Abbas regim.
Sveriges fadäs i UNESCO, när man röstade för en antisemitisk resolution om Jerusalem kan hon inte heller svara på:
– Ja, (paus) jag tror inte det leder någonstans att diskutera det där mer. Jag tycker att det här börjar bli olyckligt, den här deklarationen – den leder bara till stridigheter, vilket språk man än använder, så är det känsligt och vi har alla farit illa. Jag tror att man måste hitta en ny väg framåt och det skulle jag vilja se att Unesco också gjorde i detta fall.
Javisst är det bekvämast att inte diskutera antisemitismen… Vi kan ju blunda och låtsas att den inte finns.
Intervjuns avslutning är mycket tänkvärd: Det finns många judar i Paris och även i Malmö som anser att det är tryggare att bo i Israel och har flyttat dit.
Kan du förstå det? – Jag kan inte kommentera det, för jag vet inte hur de resonerar. Men att bo bakom murar…man måste känna sig fri var man är för att man har särskild religion eller ursprung.
Vad menar du med att bo bakom murar? – Ja, att man har satt upp en mur mot Palestina. Som princip är man är sällan riktigt trygg bakom murar.
Men de säger ändå att de känner sig mer trygga i Israel än i Malmö. – Vi måste göra allt för att bekämpa antisemitism och hatet och det kommer den här regeringen att göra också, som statsministern förklarat, det är vår viktigaste uppgift att man ska känna sig trygg.
***