ISLAM Att fira stora slag och segrar är definitivt ute i dagens Europa. Det är bara Frankrike som envist fortsätter med militärparader på sin Nationaldag. Något motsvarande i Sverige skulle ju dels framstå som ren lyteskomik med tanke på Försvarets tillstånd, dels fått allvarlig politisk kritik från stalinisterna på DN:s kultursida…
Därför värmde det ju en gammal soldats hjärta när jag nyligen blev vittne till hur Wiens ungdom högtidlighöll slaget vid Kahlenberg 1683, förra gången islams invasionsförsök slogs tillbaka av en förenad europeisk här under ledning av den polske kungen Jan Sobieski.
Det blev det sista i en lång rad av europeiska försvarskrig mot den framryckande jihadismen som startade med slaget vid
Poitiers 732.
En liten reklamfilm på nätet samlade ett tusental ungdomar på Kahlenberg i Wiens utkanter till fackeltåg och minnestal. Österrikarna (inte minst de unga) känner sig hårt trängda av den nya islamistiska invasionen. Visserligen mera en demografisk än en väpnad invasion, men på sikt med samma resultat.
Slaget vid Wien (eller
slaget vid Kahlenberg) var det
slag som följde på
belägringen av staden Wien som genomfördes av det Osmanska riket mellan maj och september 1683. Det är inte att förväxla med
belägringen av Wien 1529.
I syfte att slutgiltigt besegra den österrikiske kejsaren utrustade den osmanske sultanen Mehmet IV i början av 1680-talet en armé på runt 200 000 man (förutom turkiska styrkor även kontingenter från vasallerna Bosnien, Ungern, Serbien, Albanien, Grekland och Krim). Sultanen satsade allt på ett kort och beslöt att försöka ta Wien. Krig förklarades i augusti 1682 och i början av april året därpå marscherade en här på 150 000 man under den albanske storvesiren Kara Mustafa nordvästut mot Wien.
Den flera månader långa belägringen inleddes på försommaren 1683. Wien sände ut desperata böner om hjälp och höll ut tillräckligt länge för att en polsk-tysk armé om 70 000 man under den polske kungen Johan III Sobieskis ledning kunde sättas upp och komma Österrike till undsättning. Den 10-11 september 1683 arrangerade Sobieski forcerat och mödosamt undsättningshären till strid över de kringliggande skogklädda bergen. Den 12 september stod den allierade undsättningskåren färdig till strid på fälten mellan Kahlenberg och det belägrade Wien. Efter en hel dags infanteri- och artilleristrider satte Sobieski in den ditintills största kavallerichocken i Europas historia; 20 000 ryttare anförda av en spjutspets på 3 000 lansbeväpnade polska bevingade husarer klöv och skingrade den osmanska hären som hävde belägringen och flydde i panik.
I det fortsatta kriget förlorade osmanerna allt mer mark. Kara Mustafa tvingades som straff för sitt misslyckande av sultanen att traditionsenligt ta sitt liv genom strypning juldagen samma år. I freden i Karlowitz 1699 fick sultanen överlämna Ungern, Transsylvanien och Slavonien till Österrike.
Men vad utspelades då på Kahlenberg i september 1683 ?
Den polsk-italienska filmen 11 wrzesnia 1683, Bitwa pod Wiedniem/The day of the Siege: September Eleven 1683 skildrar slagets förlopp.
Det är väl ingen överdrift att påstå att Europas seger över Ottomanernas jihad kom att bestämma den politiska
utvecklingen i vår världsdel för flera hundra år framåt. Först i våra dagar har islamismen återigen blivit
ett reellt hot mot Europa.
![]()
![]()
