INVANDRING. I Wall Street Journal skriver den brittiske journalisten Douglas Murray (bl a knuten till The Spectator) om sin nya bok “The Strange Death of Europe: Immigration, Identity, Islam” (Bloomsbury Continuum).
Han beskriver sina möten med den europeiska beslutfattareliten och sammanfattar sitt intryck så här: ”All these instincts, when put together, are the stuff of suicide. They spell out the self-annihilation of a culture as well as a continent. Conversations with European policy makers and politicians have made this abundantly clear to me. They tell me with fury that it “must” work. I suggest that with population change of this kind, at this speed, it may not work at all.”
Han är inte vare sig den förste eller ende som skriver på detta tema. Och hans bok är tveklöst en viktig del av förklaringen till den brittiska Brexit-opinionen.
Amerikanen Christopher Caldwell skrev Redan 2009 boken ” Reflektioner kring revolutionen i Europa: invandring, islam och västvärlden”.
Hans tes var möjligen mera sofistikerad än vad Murrays tycks vara.
David Goodhart skrev om boken i The Guardian. Han slutade så här:
The fallout from decades of mass immigration is, as Caldwell says, the most important problem facing Europe. And it is one which European democracy is handling with a striking lack of confidence.
Denna typ av dystra framtidsbilder kommer ingen komma ihåg om de inte blir verklighet, men förmodligen är de en nyttig påminnelse om de utmaningar som ska hanteras av dem som inte redan gett upp hoppet.
-Pettersson har i många år insett att en asylinvandring av detta slag, i denna mängd och i den pågående hastigheten inte fungerar, inte kommer att fungera vad politiker och deras medlöpare journalistern än säger.
Det är enkelt. Flyttar man Mellanöstern och Afrika till Europa blir Europa som Mellanöstern och Afrika.
”Det är bra att det finns gula fransmän , bruna fransmän och svarta fransmän. Det visar att Frankrike är öppet för alla raser under förutsättning att de inte blir för många. Ty då kan Frankrike inte förbli Frankrike. Förstår man inte det har man en hjärna som en kolibri.”
Charles de Gaulle, 1959
