ISLAM. Turkiets president Tayyip Recep Erdogan forsätter den hårda retoriken mot Europa efter dispyten med Nederländerna och Tyskland om stoppade valmöten. – Fortsätter Europa på det här viset går inte en enda europé i någon del av världen säker på gatorna, sa presidenten under ett tal i Ankara i dag.
Erdogan har tidigare anklagat Tyskland och Nederländerna för nazistmetoder då båda länderna har stoppat turkiska representanter från att hålla valtal inför den turkiska folkomröstningen i april. Omröstningen kan ge sultan Erdogan ökade befogenheter som president.
—
År 1453 intog de muslimska ottomanerna Konstantinopel, nuvarande Istanbul efter att det varit kristet i över 1000 år. Därefter inledde de expansionslystna muslimerna sitt erövringskrig norrut. Sultanens arméer invaderade Grekland, Bulgarien, Rumänien och Serbien. De gjorde det protestantiska Ungern till en lydig vasallstat och anföll upprepade gånger Österrike och Polen/Litauen. Ottomanerna insåg att Wien skulle öppna vägen in i hjärtat av Österrike och de rika furstendömena i södra Tyskland.
En av de främsta orsakerna till att turkarna hade haft en sådan framgång på Balkan och Östeuropa var att deras kristna fiender inte kunde enas mot dem. Eftersom det arabiska kalifatet och Osmanska riket var en och samma sak, upplevde islam inga inre strider, det var en enad hord som avancerade obevekligt genom bergspassen och över slätterna mot Wien.
Påven uppmanade de olika krafterna i Europa att hålla ihop mot det islamska hotet. Frankrikes kung Louis XIV lydde inte uppmaningen men det gjorde Polens kung Jan III Sobieski som anlände till det belägrade Wien i september 1683. Tillsammans med en skara europeiska allierade stoppa han det ottomanska hotet mot Europa och det blev början på det ottomanska imperiets nedgång för att 1923 upplösas?
Slaget vid Wien var en historisk vändpunkt och starten till det Europa vi känner idag. Vad som hänt om muslimerna segrat vet vi inte men vi kan gissa och titta på utvecklingen i Mellanöstern.
-Pettersson undrar vad den fredliga religionen islam gjorde i hjärtat av Europa för drygt 300 år sedan och om de verkligen gav upp, det kanske var en taktisk reträtt för att samla styrkorna och återvända när de samlat krafterna och för att då ta sig ännu längre norrut än Wien.
Spanien, Portugal, Frankrike, Italien, Sicilien, Österrike, Bosnien, Serbien, Kroatien, Ungern, Rumänien, Valakiet, Albanien, Moldavien, Bulgarien, Grekland, Armenien, Georgien, Polen, Ukraina och östra och södra Ryssland blev alla stridsfält för Jihad, där islam erövrade eller besegrades. Många av dessa länder ockuperades av muslimer, i vissa fall av araber och morer, i andra fall av ottomanska turkar, vanligen i hundratals år: Spanien 800 år, Portugal 600 år, Grekland 500 år, Sicilien 300 år, Serbien 400 år, Bulgarien 500 år, Rumänien 400 år och Ungern 150 år. Särskilt Ungern ruinerades, plundrades och härjades, och det tog 200 år att återvinna från muslimsk ockupation. Som jämförelse varade den europeiska ockupationen av muslimska länder i Främre Orienten och Mellersta Östern och Nordafrika mindre än ett och ett halvt århundrade. I några länder i Europa, Spanien, Sicilien, Bosnien, Albanien, Makedonien, Krim och Kreta gav många gånger de flesta människorna upp kristendomen för islam; men i Algeriet, Marocko, Tunisien, Libyen, Libanon, Iran och Irak fanns det förvisso få anhängare av den muslimska tron som gav upp islam för den kristna tron.
Muslimer invaderade och ockuperade en stor del av Europa, men ibland endast kom och försvann muslimska angrepp. Turkarna belägrade Wien två gånger, 1529 och 1683. Deras kavalleri angrep Centraleuropa och kom ridande till Bayern, nästan så långt som till Nürnberg. De stred i Polen och Ukraina, tillintetgjorde Ungern, ockuperade Belgrad och Budapest i hundratals år. Morerna och araberna tog Spanien och Portugal, invaderade Frankrike genom Pyrenéerna, förvandlade Sicilien till en islamsk ö, angrep Rom, plundrade Peterskyrkan och tvingade påven att betala skatt till dem. Från sin bas nära S:t Tropez på franska Rivieran angrep de Schweiz så långt som till sjön Konstanz vid tyska gränsen.
Muslimska pirater från nuvarande Nordafrika angrep England, Danmark, Irland och Island och förde tillbaka tusentals slavar som skulle säljas på marknaderna i Konstantinopel som var kristet i tusen år innan det erövrades och förvandlades till Istanbul och Nordafrika. Mongolerna hotade Moskva, ockuperade Krim och blev muslimska tatarer. Perserna marscherade in i Georgien; så gjorde även turkarna som också ockuperade Armenien.
Historien har till stor del gått förbi de muslimska attackerna och invasionerna av Europa vilka varade från 600-talet till 1900-talet, men den har förblivit fastnaglad vid de kristna korstågen till det heliga landet, vilka varade från 1000-talet till 1200-talet. Vi skulle kunna säga, att det historiska perspektivet är allvarligt missvisande om islam.
Muslimernas uppfattning av korstågen och senare av kolonialismen – har inverkat på attityden och det moderna politiska tänkandet hos muslimer, särskilt hos dem i Mellanöstern, mot det kristna Väst. När muslimerna anklagar Väst för imperialism har de kristna korstågen på hjärnan, men de har glömt sitt eget, mycket större Jihad.
Faktiskt fördömer de korstågen som orsak och början till antagonismen mellan kristendomen och islam. De vänder upp och ner på begreppen. Jihad är femhundra år äldre än korstågen.
I arabernas ögon är korsfararnas erövring och plundring av Jerusalems plundring år 1099 startpunkten på en tusenårig fientlighet mellan islam och Väst.
Araberna verkar ha glömt att de själva erövrade det kristna Jerusalem år 638 vilket var orsaken till korstågen, de vill inte låtsas om invasionen av Spanien c:a sjuttio år eller den följande 800-åriga ockupationen i hela eller delar av den Pyreneiska halvön.
Fiendskapen mellan Islam och väst börjar enligt muslimerna med korstågen, fortsätter med kolonialismen och fortsätter på samma sätt än idag.
Man har glömt det faktum, att det var framgången hos Jihad som förorsakade påven Urban II att 1095 begära ett korståg för att befria det heliga landet från islam. Påven hade tagit mycket starka intryck av de nyligen inträffade framgångarna för muslimerna i Spanien hotade den kristna världen och det var nog en riktig tanke då men även idag.
Kolonialismen, den andra större orsaken till gnällandet mot Väst, med rätta, men trots att väst kolonisering bara vara i 130 år, från 1830 till 1960 och den muslimska koloniseringen av olika länder i Europa varade i 1300 år så är det märkligt nog araberna som känner sig förödmjukade och västvärlden som känner skam och skuld. Det borde vara tvärt om.
De muslimska ockupationerna av Europa har lämnat ett långt djupare och mer bestående spår av deras tidigare inflytande än någon av de europeiska ockupationerna av det islamska Nordafrika och Främre Orienten och Mellersta Östern. Det finns fortfarande stora muslimska befolkningar i Balkanländerna; ibland i majoritet som i Albanien och Bosnien. De europeiska makter som för ett par årtionden sedan härskade över sina muslimska förläningar i Asien och Afrika motsatte sig inte på något sätt deras kraftiga islamska kultur. Muslimer är fortfarande muslimer, ibland fromma sådana.
I Västeuropa kan muslimerna idag be i sina egna moskéer, men de kristna har inte tillåtelse att praktisera sin egen tro eller att bygga kyrkor för sin tillbedjan. Judendomen är ibland ändå strängare förbjuden. Några av de länder som förbjuder eller hämmar kristen tillbedjan har gett sig in på ett stillsamt men omfattande program att bygga moskéer och att värva proselyter i Europa, något som gynnas av oerhörda oljeinkomster. Det finns ett annat syfte, outtalat men säkerligen närvarande: de icke-troendes omvändelse till islam. Men se upp med konvertiten: Muslimer ändrar endast religion, när det är risk för deras liv. En gång muslim, alltid muslim; det är regeln. Avfall kan straffas med döden. Man överger eller kritiserar eller attackerar islam eller profeten på egen risk. I Pakistan är under sektion 295C av strafflagen är döden straffet för var och en som ”genom ord, antingen talade eller skrivna eller genom synlig framställning eller genom någon anklagelse, antydning eller insmygande, direkt eller indirekt orenar den helige profetens heliga namn”. Kristna sätts ofta i fängelse. Några har dömts till döden. Islam är inte en religion för de spröda eller de ömtåliga.
Jag är väl medveten om den ofta okritiska hängivenhet varmed de flesta muslimer betraktar sin profet Muhammed. Han var en man av sin tid, med dess fel och beskaffenhet. Muhammed var en stor arabisk patriot, i högsta grad intelligent, otvivelaktigt även grym och brutal. I våra dagar och i vår tid skulle han likt andra stora män, vilken religion eller nationalitet de än har, kunnat ha betraktats som kriminell, kanske krigsförbrytare eller massmördare.
Muslimer är mycket ofta medvetna om hans goda egenskaper och förefaller vara omedvetna om hans fel. Muhammed var och är en ideologisk ledare, erövrare och grundare av en av världens stora allmänt erkända religioner, men att kritiskt granska honom och hans gärning är svårt eftersom det fortfarande 1 400 år efter hans död är förbjudet att kritisera honom och den som gör det riskeras att mördas.
Man kan inte tillräckligt starkt betona vikten av den ideologiska sidan av islam, varmed denna religion har genomsyrats som ingen annan av de stora religionerna. Den tränger in i och styr, ofta in i minsta detalj livet hos miljoner anhängare i hela världen av idag.
Låt mig citera Ayatollah Khomeini: ”Elva ting är orena: urin, exkrement, sperma, blod, en hund, en gris, benknotor, en icke-muslimsk man och kvinna, vin, öl, svett från kamelen som äter orenlighet”.
-Pettersson ser i denna syn ”icke-muslimsk man och kvinna” en kvarleva från medeltidens mörker som lever än idag.
Vi har två val – att leva som Allah och hans profet Muhammed vill eller bekämpa islam till muslimerna inser att de och deras ideologi måste förändras – valet är vårt.
