2015 kunde vi för första gången läsa om Zeliha Dagli, en kvinna som för 30 år sedan flydde från fundamentalisterna i ett muslimskt land till tryggheten i Husby…trodde hon.
”…förtrycket har återvänt. Mina rättigheter begränsas och styrs i mitt eget bostadsområde”, säger hon till Aftonbladet. Nu flyr hon åter, denna gången från en svensk förort.
I Aftonbladets artikel beskriver Dagli sitt Husby som en plats där kvinnor förtrycks, där kvinnors rättigheter förnekas och skäggiga män bestämmer vad kvinnor får och inte får göra, hur kvinnor får och inte får klä sig och vilka evenemang kvinnor tillåts bevista.
”Vi är många kvinnor som är mycket oroliga över utvecklingen i Husby och hotet mot jämställdheten här. Är inte Husby en del av Sverige, gäller reglerna inte här? Jag orkar inte längre utan vill återigen söka asyl i mitt andra hemland Sverige”
Så avslutar Zeliha Dagli sin berättelse och nu, två år senare, flyr hon än en gång. Den här gången från en svensk förort.
”Moralpoliser säger föraktfullt till mig att jag har blivit för svensk”
Så skriver Dagli i Expressen, där hon berättar att imamer och klanledare tagit makten från politiker och myndigheter. Kvinnor, oavsett ålder, kan inte längre röra sig fritt i Husby och allt har bara blivit värre sedan artikeln i Aftonbladet publicerades 2015.
”Många politiker vågar inte ta i detta för de är rädda att det ska ses som rasistiskt”
Om Zeliha Dagli finner någon tröst i detta, kan jag avslöja att det är mycket som politiker, myndigheter och journalister inte vågar i rädsla för att kallas rasist eller gå ”högerextrema krafter” till mötes.
Den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh, själv från ett muslimsk land, var en av de som tog upp Zeliha Daglis artikel och följde upp den med att beskriva hur förorterna styrs av manliga fundamentalister.
Sån kritik framför man inte ostraffat i Vänsterpartiet. Snart nog kom kritiken mot Kakabaveh och den kom från de tre partikamraterna Christina Höj Larsen, Rossana Dinamarca och Aron Etzler som menade att Kakabaveh spred en falsk bild av svenska förorter.
Minns ni hijabuppropet 2013? Detta patetiska upprop som fick svenska politiker och kändisar att trä på sig detta löjliga plagg i solidaritet med utsatta muslimska kvinnor. Nu vittnar muslimska kvinnor om att förtrycket ökar och tvingar dem att fly från sina bostadsorter. Då kanske det är dags för samma kvinnliga politiker och artister att visa sin solidaritet för de muslimska kvinnor som vågat kasta slöjan och leva som kvinnor i det jämlika och feministiska Sverige förväntas göra.
