av Yves Mamou • 15 december, 2016
- Fyra poliser skadades (två av dem fick allvarliga brännskador) när runt 15 ”ungdomar” (muslimska gängmedlemmar) attackerade deras bilar och kastade stenar och brandbomber mot dem. Poliserna kände sig kränkta när inrikesministern kallade anfallarna för ”små vildingar”. Polisen och oppositionspolitikerna svarade att anfallarna inte var några ”små vildingar” utan ”kriminella som attackerade poliserna för att döda.”
- Två elever på en yrkesskola i Calais attackerade en lärare, och en av dem bröt lärarens käke och skadade flera tänder – för att läraren hade bett en av eleverna att fortsätta jobba.
- ”Detta är en varning. Dessa unga människor attackerade inte skolan av en slump, utan de ville attackera institutionen, för att attackera staten.” – Yacine, 21, en elev på Paris universitet II.
- Upploppet, som varade i fyra nätter, bröt ut efter att en bilförare som inte stannat på polisens begäran arresterades.
- Denna revolt av en av det franska samhällets grundpelare, polisen, var den största som någonsin ägt rum i det moderna Frankrike. Trots detta är det knappt några av de konventionella medierna som har rapporterat om händelsen.
- ”Allt som representerar statliga institutioner (…) blir nu utsatt för våld baserat på sekteristiska, och ibland etniska, utsvävningar som drivs av ett otroligt hat mot vårt land. Vi måste vara blinda eller omedvetna för att inte känna oro för den nationella sammanhållningen”. – Thibaud de Montbrial, advokat och expert på terrorism.
Frankrike kommer att välja en ny president i Maj 2017. Politiker deltar redan i kampanjer och debatter om underskott, bidragstagare, BNP-tillväxt och så vidare, men de ser ut som marionettdockor som är avskärmade från det riktiga landet.
Hur ser verkligheten ut i Frankrike idag?
Våld. Det sprider sig. Inte bara terroristattacker; utan rent gängvåld. Det inger en växande känsla av otrygghet på sjukhus, skolor och på gatorna – till och med hos polisen. Media vågar inte säga att detta våld mestadels kommer från muslimska gäng – ”ungdomar”, som de kallar dem i fransk media, för att undvika att säga vem de är. Ett klimat av inbördeskrig sprids dock helt klart bland polisen, skolor, sjukhus och inom politiken.
