När kontakt togs med KV, som är en paraplyorganisation som representerar miljontals kristna världen över, för frågor om de här dokumenten hänvisade man till ett uttalande som gjordes av rådets centralkommitté i juni i år. Det skulle bättre spegla KV:s hållning, var beskedet. Men även i det dokumentet är det Israel som får skulden för konflikten.
I uttalandet nämns exempelvis ”den israeliska ockupationen” tio gånger. Och i en intervju med generalsekreteraren för KV, Olav Fyrke Tveit, som lagts upp på rådets webbplats, nämns ordet ockupationen 14 gånger. I de här två omfattande dokumenten nämns Hamas och deras roll sammanlagt noll gånger.
Vi skickar några frågor utifrån centralkommitténs uttalande i juni till Marianne Ejdersten, kommunikationsdirektör på KV och får svar per mejl.
Är det Kyrkornas världsråds bild att om Israel skulle dra sig tillbaka så skulle det bli fred?
”Fred under ockupation är fred på ockupationsmaktens villkor, det vill säga inte en överenskommen och långsiktigt hållbar fred till gagn för både Israeler och Palestinier. Ett tillbakadragande från de ockuperade områdena är därför den enskilt viktigaste förutsättningen för en fortsatt fredsprocess mot en tvåstatslösning i enlighet med Oslo-överenskommelsen. Som ockupationsmakt bär Israel ett särskilt ansvar för att re-vitalisera fredsprocessen”, skriver KV i svaret där man också betonar att detta inte räcker för hållbar fred utan att ansträngningar från båda sidor måste till.
Hamas har ju i sina grundläggande stadgar att Israel ska utrotas och att judarna ska dödas, varför finns inte den aspekten med när ni beskriver hinder för fred mellan folken?
”Sådana aspekter finns alltid med. Israel är en internationellt erkänd, suverän stat och WCC har konsekvent fördömt och tagit avstånd från alla former av våld, oavsett var det kommer ifrån. Det inbegriper således även våldspropaganda där Hamas står som avsändare.”
”Det bör understrykas att våld och våldspropaganda från ett håll inte per automatik legitimerar motsvarande beteende och retorik från motsatt håll. Våld föder våld och kan bara förvärra en redan allvarlig situation. Det bidrar inte till en lösning.”
I uttalandet från i juni så nämns terror bara vid ett tillfälle, och då pekar man inte specifikt ut palestinsk terror utan tar avstånd från terror från båda sidor.
På frågan vilken sorts terror man menar att Israel utövar nämner KV ”ensidig exploatering av grundvattenresurser”, ”restriktioner avseende tillgång på vatten, särskilt i den belägrade Gaza-remsan” och ”urskillningslösa militära vedergällningsattacker”.
Varför lägger inte Kyrkornas världsråd större tyngd vid palestinsk terror och Hamas roll när ni beskriver situationen?
”WCC/KV har i samtliga dokument och uttalanden konsekvent propagerat för dialog och samförstånd och tagit avstånd från alla former av våld och terror, oavsett var det kommer ifrån.”
I dokumentet finns också en passus där kyrkor uppmanas att se hur ”farligt” kristen sionism är och inse att det är ”fundamentalism”. Men frågan hur man definierar kristen sionism får inget konkret svar.
Istället menas det att man ”uppmanar till vaksamhet mot alla tendenser till fundamentalism och extremism, där marginalisering och ensidig polarisering berättigas i den kristna trons namn. Sådana tendenser förekommer dessvärre i den kristna sionismen, vilket inte befrämjar en fredlig lösning av den Israelisk – Palestinska konflikten.”
