Efter århundraden av krig mellan mongoler, perser och turkar erövrades Bagdad av osmanska riket 1535, men först 1638 hade turkarna full kontroll över det område som ungefär motsvarar dagens Irak.
De osmanska härskarna lät inte de shiamuslimska araberna få någon del i makten, medan däremot sunniaraberna gynnades.
När osmanska riket bröt samman i början av 1900-talet drev britterna ut turkarna ur det nuvarande Irak och fick rätt av FN:s föregångare Nationernas förbund att förvalta landet och dess oljekällor.
Det nya landet hade en blandad befolkning; kurderna var i majoritet i norr, sunnimuslimerna dominerade den centrala delen av Irak, och shiamuslimerna höll till i den södra delen av landet. Andra befolkningsgrupper är assyrier, kristna och jezidier. Både kurderna och shiamuslimerna hade fått signaler om att de skulle få sin självständighet efter San Remo-förhandlingarna och var därför inte särskilt nöjda med krigsuppgörelsen. Fortfarande är det starka krafter i bägge befolkningsgrupper som har arbetat för separering från Irak.
År 1932 tog den brittiska mandatperioden slut och Storbritannien drog sig formellt ut ur Irak, och landet blev självständigt. Därefter följde en period med mycket politisk oro.
Under åren 1945 till 1958 styrdes landet av 24 olika regeringar. Det brittiskt stödda irakiska kungariket störtades i revolutionen 1958 och den irakiska republiken bildades. En av de grupper som deltar i denna revolution, det socialistiska Baath-partiet tog tio år senare makten i en militärkupp.
Efter en snabb karriärklättring och likvidering av politiska motståndare, blev Saddam Hussein ledare för Baath-partiet 1979 och därmed även Iraks statsöverhuvud. Han placerade vänner och familj på de viktigaste militära och administrativa positionerna. Inom kort tid byggde han även upp en omfattande personkult runt sig själv; statyer och porträtt av Saddam Hussein blev med tiden väl synliga i den irakiska stadsbilden.
Baath-partiet var ett sekulärt parti som skiljde tydligt på stat och religion. Saddam Hussein och hans umgängeskrets var sunnimuslimer och sunnimuslimerna fick trots det en privilegierad ställning inom irakisk politik. Trots att shiamuslimerna är i majoritet i Irak, fick de i liten grad vara med och bestämma. Det samma gällde den stora kurdiska befolkningen i norra Irak. Kurderna och Shiamuslimerna har flera gånger gjort väpnat uppror mot Saddams regim.
I september 1980, ett drygt år efter Saddam Husseins makttillträde, försökte Irak invadera Iran.´, vilket aldrig skett om inte den islamska revolutionen genomförts. Allt eftersom började regimen också mer och mer använda sig av muslimska symboler för att skapa en legitimitet bland befolkningen. Långt senare, inför Gulfkriget 1991, lät man till och med skriva in ”Allahu Akbar”, ”Gud är störst”, i den irakiska flaggan.
En bidragande orsak var den gamla rivaliteten länderna emellan, som går långt tillbaka i historien. Men den nya iranska regimen visade sig starkare än det irakiska ledarskiktet hade trott, och slog tillbaka angreppet, om än med stora förluster.
I januari 1979 ledde Ayatollah Ruollah Khomeini en islamistisk revolution i Iran. Iraks ledare Saddam Hussein ansåg att Iran var instabilt och att regimen skulle falla vid ett angrepp. I bakgrunden låg territoriella, religiösa, politiska och etniska frågor. Irak var sekulärt och arabnationalistiskt men majoriteten av befolkningen var shiamuslimer styrd av sunniminoriteten medan Iran var islamistiskt och shiamuslimskt. I Algeravtalet 1975 hade även Shatt al-Arab (Arvand Rud) delats mellan länderna till Iraks missnöje. Saddam Hussein var även rädd för att revolutionen i Iran skulle sprida sig och ta fäste i Irak.
Kriget började när Irak invaderade Iran och iscensatte en samtidig luft- och markinvasion i iranskt territorium den 22 september 1980 efter en lång historia av gränstvister, och rädslan för uppror bland Iraks länge undertryckta shiamuslimska majoritet påverkad av den iranska revolutionen. Irak ville också ersätta Iran som den dominerande staten i Persiska viken.
Iraks angrepp mot Iran hade sin orsak i en gammal territoriell strid om några oljerika områden längst inne i Persiska viken och Irak krävde gränsändringar. Iraks ledare Saddam Hussein hoppades kunna utnyttja det av revolutionen försvagade Iran för att vinna en snabb seger.
Konflikten jämförs ofta med första världskriget, genom att taktiken legat mycket nära den konflikten, inklusive storskaligt skyttegravskrig, bemannade kulsprutenästen, bajonettanfall, användning av taggtråd över skyttegravar, mänskliga massanfall i ingenmansland och omfattad användning av kemiska vapen som senapsgas av Irak mot iranska soldater och civila samt mot irakiska kurder. FN:s säkerhetsråd utfärdade uttalanden som ”kemiska vapen hade använts i kriget”, men i dessa uttalanden klargjordes det aldrig att det bara var Irak som använde kemiska vapen, så det har sagts att ”det internationella samfundet förblev tyst medan Irak använde massförstörelsevapen mot iranska och irakiska kurder”.
Nåväl, kriget slutade så småningom och förlusterna, ekonomiska och mänskliga var enorma, men de som påstår att konflikterna i Mellanöstern orsakats av väst har fel. Muslimerna har klarat det riktigt bra själva med början med Muhammed för 1400 år sedan och det osmanska rikets erövringar, Saddams krig mot kurder, Iran och Kuwait var eller inte så bra för sammanhållningen i regionen.
Baathpartiet som Saddam tillhörde, och grundades i Syrien, var från börja sekulärt och bland grundarna fanns kristna.
-Pettersson drar slutsatsen att så långt tillbaka i historien vi kan gå är islam orsaker till konflikter överallt där ideologin finns, från Gibraltar till Filippinerna, och hade inte muslimerna stoppats vid Poitiers i Frankrike år 1356 och vid Wien 1683 så hade vi nog alla stått med arslet i vädret fem gånger om dagen idag. Allra bäst hade naturligtvis varit om korstågen lyckats med att ta tillbaka de kristna områden muslimerna erövrat, då hade kanske Mellanöstern och Nordafrika varit som Sydeuropa idag.
Men glöm inte att muslimerna inte gett upp, de har bara ändrat metoder och säger att väst har klockorna men vi har tiden…
