INSÄNDARE. Nedanstående är ett par insändare jag hade i vår lokaltidning Södermanlands Nyheter, straxt efter valet 2010, när Sverigedemokraterna för första gången kom in i Sveriges riksdag. Valrörelsen hade varit bedrövlig från lokaltidningens sida och både till EU-valet 2009 och till riksdagsvalet 2010 sorterades fullt legitima insändare från SD bort. Sverigedemokraterna och deras sympatisörer behandlades inte på samma sätt som de andra partierna. Den informationen fick jag från en anställd på SN, journalisten som bad om ursäkt.
Chefredaktör Carstorp skickade mejl till sin redaktion, där han beskriver hur Sverigedemokraterna bör motarbetas, han bjöd också in en lokal socialdemokrat till ett möte på redaktionen i samma ämne. Det senare var ett rejält demokratiskt övertramp.
Det intressant med dessa insändare är att chefredaktören gav sig tid att besvara dem, senare tyckte han det var enklare att porta mig från att skriva invandringskritiska insändare. Vilket jag tror drabbade hans egen tidning värst.
Nåväl, insändarna från oktober 2010 nedan med chefredaktör Carstorps svar samt länk till tidningen. Jag måste erkänna att jag hade fel på en punkt, och det var att jag var övertygad om att 99:an Carstorp skulle få sista ordet. Numera är Carstorp borta från SN och jag driver en blogg med ett skapligt antal läsare.
Men, det ska erkännas SN tog en tid in rejält invandringskritiska insändare, vilket de inte gör idag.
Att leva som man själv lär
Södermanlands Nyheter vår fina, stolta lokaltidning säger sig liksom många andra media värna mångkultur och kallar Sverigedemokraterna invandrarfientliga, populistiska och nynazistiska.
Det är inte så lätt att leva som man lär. På SN jobbar cirka 75 personer. Möjligen har någon av dem ett namn med en utländsk klang men ingen, noll, zero, nada är någon av de kulturberikare SN säger sig värna om.
Det måste vara oerhört svårt att lyckas anställa 75 personer utan att få med någon av de nya svenskarna. Undra om SN medvetet för en rasistisk politik?
Eller om man bara inte vill ha det besvär det är att lära upp någon med bristande kunskaper i det svenska språket och som inte känner till hur vårt samhälle fungerar. Jag lutar åt det senare men varför ska då SN av lättja eller av snålhet låta andra i samhället ta den kostnaden.
Det luktar, SN! Är det inte ett svek mot aktieägare och läsare att inte ta till vara på all den kompetens som nysvenskarna har? Titta på Sverigedemokraterna, de har massor med invandrare som medlemmar.
Tyvärr tror jag inte SN är ensamma om detta, det ser nog likadant ut de allra flesta av våra tidningar. Journalister skriver och pratar om sådant de inte har någon praktisk erfarenhet av.
SN – varför har zigenarna, tattarna, blattarna, araberna, fåraherdarna, de färgade, negrerna, juggarna, albanerna, analfabeterna, muslimerna och alla andra kulturberikare så svårt att få jobb i Sverige?
Tommy Pettersson
Svar: Läs den sista meningen i Tommy Petterssons inlägg här ovanför en gång till. Den är avslöjande. När jag läser den, tänker jag direkt på Sverigedemokraternas uttåg ur Storkyrkan, när biskop Eva Brunnes talade om ”den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag”.
Ingen kan ta miste på vilken människosyn som ligger bakom formuleringen. Men jag ska ändå ge ett svar på insändaren.
Bland SN:s tillsvidareanställda finns få med invandrarbakgrund (men de finns). Det är ett demokratiskt problem. Det är nödvändigt för en lokaltidning av vara viktig och intressant även för människor med ursprung i andra länder. För att kunna vara det arbetar vi hårt med att vidga vårt kontaktnät och söker medarbetare med olika ursprung och erfarenheter.
Vi har flera duktiga vikarier på redaktionen med annan bakgrund än etniskt stenålderssvensk. Jag är övertygad om att andelen kommer att öka framöver i takt med att fler barn till de senaste årtiondenas invandrare växer upp och tar plats på journalistutbildningarna.
En svårighet är att journalistiken har en relativt låg status i många invandrargrupper på grund av erfarenheter från de länder de har sitt ursprung i.
Min bild är att föräldrarna hellre uppmuntrar sina barn att läsa på Karolinska institutet eller på Handelshögskolan än på Institutet för journalistik och medier.
Å andra sidan: de invandrarbarn som ändå väljer en journalistutbildning får ofta jobb direkt. Det kommer säkerligen bädda för att det kommer att se annorlunda ut på tidningarna på sikt.
Göran Carstorp, chefredaktör och ansvarig utgivare
Värsta rasisten?
Jag svarar Göran Carstorp trots att jag vet vem som får sista ordet. Att kallas rasist får jag tåla. Carstorp är välkommen till de invandrare jag känner, har anställt och arbetat nära med i många år och höra vad de tycker.
Jag är inte Sverigedemokrat. Jag taktikröstade på KD i årets riksdagsval. Jag är för SD:s rätt att föra fram sin politik om invandring eller en cykelväg. Jag emot islam och kristendom – men inte emot muslimer och kristna om de inte samtidigt är nykterister, då blir jag misstänksam.
Carstorp hänvisar till biskop Brunnes tal i storkyrkan. Biskopens tal om att alla människor är lika mycket värda utom sverigedemokrater, de 340 000 som röstade på dem samt alla andra oliktänkande som inte tycker som etablissemanget ekade tomt under valven.
Göran Carstorp påstår att ”en svårighet är att journalistiken har en relativt låg status i många invandrargrupper på grund av erfarenheter från de länder de har sitt ursprung i. Min bild är att föräldrarna hellre uppmuntrar sina barn att läsa på Karolinska eller på Handelshögskolan än på Institutet för journalistik”
Vad chefredaktören har för belägg för detta påstående? Vore kul att veta, men på SN jobbar många andra yrkesgrupper. Det finns inga invandrare anställda där heller.
När Carstorps argument tryter blir alla som är emot invandringspolitiken kallade rasister, men de flesta av dem är vanliga ansvarskännande medborgare som ser att det som pågår inte fungerar, varken för Sverige eller för invandrarna – är det något som är rasism så är det att ta emot människor, passivisera och ta ifrån dem självkänslan, placera dem i getton där varken de eller deras barn har någon framtid.
De riktiga rasisterna heter Reinfeldt, Sahlin, Eriksson, Wetterstrand, Olofsson, Björklund, Hägglund, Ohly och Carstorp samt andra journalister som har slutat tänka självständigt och likt en vargflock jagar oliktänkande. De som inte accepterar uppfattningen att massinvandring utan kontroll inte är bra för Sverige.
Tommy Pettersson
Svar: Tommy Pettersson gör gemensam sak med SD och hävdar att SN och andra medier censurerar en fri debatt om integrationen i samhället. Det är en myt som inte blir sannare för att den upprepas.
Integrationsproblemen tas samtidigt som bevis för att vi måste stoppa invandringen. Det är en logisk kullerbytta som blandar bort korten i debatten.
Själv är jag uppvuxen i Stockholmsförorten Rågsved. Jag brukar tänka på 70-talets Rågsved när Sverigedemokraterna skanderar ”Ge oss Sverige tillbaka”. Jag vill för mitt liv inte ha tillbaka det Sverige som fanns då. I Rågsved bodde då de som stod lägst i rang. Idag bor där fortfarande de människor som står lägst i rang, men de har en annan hudfärg.
Där har vi en del av problemet. Den sociala skiktningen har i ökande grad fått etniska förtecken. Men det problemet kommer man inte åt med vare sig SD:s eller Tommy Petterssons perspektiv.
Det svenska samhället är i stort behov av arbetskraftsinvandring. I en alltmer internationaliserad värld behöver Sverige liksom övriga Europa öppna sig mer i stället för att stänga gränser.
Ett av problemen – men inte något som det svenska samhället kan skylla på – är de erfarenheter som människor bär med sig från sina tidigare liv i andra delar av världen. Dit hör de yrkesmässiga preferenserna.
Att det är svårare att rekrytera studenter från många invandrargrupper till journalistiken är en välkänd insikt hos dem som arbetar på landets journalistutbildningar.
En titt bland de många hundra ansökningarna till jobb på SN:s redaktion varje år ger samma svar. Det är inte många av de förhoppningsfulla kandidaterna som har utomeuropeiskt ursprung.
Här vilar ett tungt ansvar på hela det svenska samhället, inklusive SN, att öppna dörrarna. På SN står de vidöppna.
Göran Carstorp, Chefredaktör
***
Det var då det, och apropå vem som får sista ordet så läs gärna Göran Carstorp rader ovan ”Själv är jag uppvuxen i Stockholmsförorten Rågsved. Jag brukar tänka på 70-talets Rågsved när Sverigedemokraterna skanderar ”Ge oss Sverige tillbaka”. Jag vill för mitt liv inte ha tillbaka det Sverige som fanns då”
99:an Carstorp hörde alltså SD skandera på 1970-talet fast SD bildades 1988…
