ISLAM. Efter det misslyckade försöket till statskupp i Turkiet mot President Erdogan och hans regering så väntar en tid av massgripanden, tillslag mot alla som kritiserar regimen och alla som misstänks kritisera regeringen samt konstitutions- och lagändringar. Kanske återinförs dödsstraffet som avskaffades 2004.
-Pettersson är ingen vän av militärkupper men i Turkiets fall har jag en viss förståelse för försöket. Turkiet grundades som en sekulär muslimsk stat, och grundaren – Kemal Atatürk – var fast besluten om att hans land inte skulle bli en islamistisk diktatur. Därför såg han och hans anhängare till att militären fylldes med moderata muslimer med förhållandevis västerländska värderingar, och militären fick rollen som det sekulära samhällets väktare.
År 1923 utropades republiken Turkiet med Kemal som president. Han genomförde omfattande reformer och förde Turkiet i västlig riktning. Bland annat infördes det latinska alfabetet och många religiösa ämbeten avskaffades. Han moderniserade även det turkiska språket från arabiskt och persiskt inflytande. Turkiskan blev det språk man talade i skolorna. Atatürk ändrade även böneutropen till turkiska, vilket senare ändrades tillbaka efter hans död.
En namnreform genomfördes 1934, där alla turkar ålades att anta ett efternamn. Namnet Atatürk, turkarnas fader, erhöll Kemal själv som en hedersbevisning av nationalförsamlingen 1933.
Den nuvarande presidenten, Recep Tayyip Erdoğan, har fört Turkiet i motsatt riktning, bort från väst och mot en fundamentalistisk islamsk stat.
Erdoğan valdes till borgmästare för Istanbul i de lokala valen den 27 mars 1994. Han avgick från sitt ämbete under tvång och dömdes till fängelse för att han deklamerat en dikt under ett offentlig tal i provinsen Siirt den 12 december 1997, med orden ”moskéerna är våra baracker, de troende är våra soldater och minareter är våra vapen”. Efter sex månader i fängelse grundade Erdoğan Rättvise- och utvecklingspartiet (AKP) den 14 augusti 2001. Från sitt första år blev AKP den mest offentligt stödda politiska rörelsen i Turkiet. I det allmänna valet 2002 segrade partiet med nästan två tredjedelar av platserna i parlamentet och kunde därmed bilda den första enpartiregeringen i Turkiet på nio år. Det har kritiserats i det starkt sekulära Turkiet för att förespråka en islamisk stat, men anses av sina egna anhängare vara ett moderat muslimskt parti.
Nåväl, Turkiet är ett enorm land, med 75 miljoner invånare, som har stormaktsambitioner, kanske de till och med vill tillbaka till det Osmanska rikets makt, en del tyder på det.
Tillbaka till militärkuppen.
Kände Erdogan till kupplanerna i förväg, låg han bakom den och lät säkerhetstjänsten uppmuntra dem, för att sedan, ganska lätt, och med stora delar av folket till hjälp, vilket han visste skulle ske, kunna slå ned kuppen och få frikort till sina islamiseringsplaner?
Varför var Erdogan så häpnadsväckande snabb att lista upp 2700 domare som skall rensas ut dagen efter militärkuppen? 2700 nya domare snyter man inte ur näsduken och har han planerat att ersätta dem med rättrogna shariadomare, alla på en gång. Ett snabbt och effektivt sätt att införa en islamsk stat där man slipper sekulära och motsträviga människor. Bara ställ dem inför shariadomaren så är det klart.
President Erdoğan är folkvald och det gör honom ännu farligare, riktigt farlig för alla som inte gillar islam som det var för 1400 år sedan.
Vi kanske går mot en ännu värre och snabbare islamisering av Turkiet. Vilket i värsta fall kan leda till inbördeskrig av samma magnitud som i Syrien.
Turkiet har en lång blodig tid framför sig och som vanligt har EU och Sveriges politiker satsat på fel häst, den som kallas islam.
Turkarna satsade, fråga dem som bodde i Konstantinopel år 1453, då hade staden varit kristen i över tusen år, idag heter den Istanbul och inga kristna finns kvar…