av Giulio Meotti • 7 april, 2016
- Bland unga europeiska muslimer ligger stödet för självmordsbombningar på 22 procent i Tyskland, 29 procent i Spanien, 35 procent i Storbritannien och 42 procent i Frankrike, enligt en opinionsundersökning från Pew. I Storbritannien sympatiserar var femte muslim med Kalifatet. Fler brittiska muslimer ansluter sig nu till IS än till den brittiska försvarsmakten. I Holland visar en undersökning att 80 procent av holländare med turkisk bakgrund ”inte ser något fel” med IS.
- Även om dessa undersökningar ska tas med en nypa salt, tyder de på att det finns en djupgående och livaktig ”gråzon”, som ger näring åt islamisk jihad i både Europa och Mellanöstern. Det handlar om miljoner muslimer som visar sympati, förståelse och samhörighet med IS ideologi och mål.
- Hur många muslimer kommer IS-viruset att infektera i den vidsträckta europeiska ”gråzonen”? Svaret kommer att avgöra vår framtid.
På 1970- och 1980-talen terroriserades Europa av ett krig som förklarats av kommunistiska väpnade grupper, som den tyska Röda arméfraktionen, RAF, och italienska Röda brigaderna. Terroristerna verkade fast beslutna att undergräva demokrati och kapitalism. Dussintals journalister, offentliga tjänstemän, professorer, ekonomer och politiker utsattes för attacker – i Italien blev den förre premiärministern Aldo Moro kidnappad och mördad 1978.
Den stora frågan då var: ”Hur stor är ‘gråzonen’?” – det vill säga de som sympatiserar med terrorism på fabrikerna, inom fackförbunden och på universiteten.
Under det senaste året har Islamiska statens hejdukar slaktat hundratals européer och västerlänningar. Deras senaste attack, i Bryssel, slog mot Västs hjärta: Natos och EUs postmoderna Mecka.
Vi borde nu besvara samma fråga igen: Hur stor är Islamiska statens ”gråzon” i Europa?
Peggy Noonan försökte nyligen ge ett svar i Wall Street Journal:
