För en tid sedan publicerade Sverigedemokraternas vice ordförande i Karlskrona, Michael Hess, följande på Facebook: ”våldtäkt är djupt rotad i islamsk kultur”.
Hela det politiska och massmediala etablissemanget och ”de som vet bättre”, d v s Det Politiska Frälset, Den Tredje Statsmakten och Den Upplysta Klassen, startade sin sedvanliga brännmärkningskampanj och någon av dem har också gjort en anmälan om hets mot folkgrupp. Dettta torgförande av åsikter – ja just åsikter och inte vetande – om att påståendet är helt felaktigt, gör de uppenbarligen utan att ha några kunskaper om islam. Det är så det fungerar i dagens Sverige, d v s att omgående tycka någonting som är politiskt korrekt och utan att ha några som helst fakta som underlag. Den senaste PISA-undersökningen och flera tidigare är ju bra bevis på att kunskaper är av allt mindre värde i nutid. Att ha de ”rätta” åsikterna är däremot mycket viktigare.
Göran Hägglund definierar ståndpunkten hos Hess, som varande baserade på okunskap och säger så här: ”Det bottnar i okunskap och ska väl signalera något avståndstagande mot människor med en annan religion. Jag tar naturligtvis bestämt avstånd från den typen av uttalande”.
Stasministern som tidigare uttryckt sig så här: ”Ursvenskt är bara barbariet. Resten av utvecklingen kommer utifrån.” säger i samband med ovanstående uttalande så här: ”Det är ett exempel på det vi- och dom-tänkande som präglar väldigt mycket av SD:s retorik. Vi får väl se om han blir föremål för uteslutning nu.”
SvD har intervjuat prof. em. Jan Hjärpe som säger så här om våldtäkter: ”Det knappast rör sig om några shariadomstolar utan istället om byråd där man tillämpar sedvanerätt” och vidare: ”Man följer lokala stamnormer och det har ingenting med sharia eller islam att göra. Det har vi expempel på i både Pakistan och Bangladesh – där byråd har dömt kvinnor till gruppvåldtäkt som straff för olika saker, men religiösa auktoriteter tar bestämt avstånd från sådant– som dessutom strider mot lagstiftningen i både Pakistan och Bangladesh.”
Han fortsätter: ”Det stämmer inte. Detta är ett paradexempel på hur man med hjälp av faktiska uppgifter bedriver lögner. Man skyller det som har att göra med den lokala seden på religionen. Det finns hemska patriarkala normer men det har ingenting med religionen att göra, det är stamkulturer och det är inte ens säkert att det rör sig om muslimer.”
Det är ytterst oroväckande att det har funnits och troligtvis fortsatt finns så kallade ”islamologer” vid svenska lärosäten som är så okunniga om just det som de borde vara experter på, nämligen islam. Detta har måhända kopplingar till utfallet av PISA-undersökningarna och utan tvekan till till politisk korrekthet.
En forskare som besitter stora kunskaper om islam men som inte har drabbats av politiskt korrekt tunghäfta är australiensaren Dr Mark Durie. I detta 42 minuter långa föredrag med titeln: ”Understanding the Ideological Foundation of Sexual Abuse in Islam” visar han på ett pedagogiskt sätt, med stöd i de muslimska skrifterna, annan litterartur och via historiska skeenden, att våldtäkt är djupt rotad i islamsk kultur, d v s exakt det som Hess påstår.
Kort om Dr. Mark Durie. Han är teolog, människorättsaktivist och anglikansk pastor. Han uppehåller en adjungerad forskarjänst vid Centre for the Study of Islam and Other Faiths vid Melbourne School of Theology. Han har publicerat många artiklar och böcker om Acehnesefolket, relationer mellan kristna och muslimer och om religionsfrihet och har verkat som gästforskare vid University of Leiden i Nederländerna, MIT, UCLA och Stanford i USA och är sedan 1992 vald medlem av Australiensiska akademien för humaniora (Australian Academy of the Humanities). Hans blogg finns här.
Durie visar i filmen på de olika sambanden mellan teologi (religiös ideologi) och kultur, så som att:
- Teologi formar kultur
- Kultur formar individuella praxis
- Människor beter sig så som de formats av sin teologi och kultur
- Människor beter sig i enlighet med normer i teologisk och kulturell uppfostran
Han redovisar att begreppet dhimmi och jihad är viktigt att förstå när det gäller våldtäkt. Wikipedia redovisar denna politiskt korrekta förklaring: ”En dhimmi är en en icke-muslim som lever i en muslimsk stat och åtnjuter statens beskydd. Detta ”beskydd” företer ganska stora likheter med det beskydd som maffian brukar erbjuda. På Politicalislam finns en relevant redovisning om dhimmi av prof. em. Bill Warner (fil. dr. i fysik och matematik). EXPO Skola har en egen ordlista på sin hemsida där dhimmi finns redovisad. Denna koncentreras på det som EXPO kallar den ”antimuslimska miljön”.
I filmen redovisas ett fullständigt vettlöst uttalande av Mary Robinson, en av Irlands tidigare presidenter och f d FN-komissionär för de mänskliga rättigheterna. Uttalandet utgör ett exempel på den västliga dhimmituden eller beteendet hos en kafir (otrogen relativt islam). Det är så enfaldigt att man varken tror sina öron eller ögon. Tanken går osökt till rikskanslern Axel Oxenstierna (1583-1654) som sade följande som uppmuntran till sin son Johan Oxenstierna (Axelsson) af Södermöre när denne tvivlade på att han skulle ro de Westfaliska fredsförhanlingarna i hamn: ”Betänk min son med hur föga visdom världen styres”. Hur kunde denne rikskansler vara så förutsägande om den svenska Riksdagen?
Durie redovisar att det är omöjligt att ändra på teologin inom islam utan att behålla jihad (det heliga kriget) och om allas underkastande under muslimerna. Han hävdar att den möjlighet som finns till förändring är att förändra kulturen hos dem som har vuxit upp med islam, men att det är mycket svårt och tar generationer i anspråk.
Efter att ha sett redovisade film skulle Det Politiska Frälset, Den Tredje Statsmakten, Den Upplysta Klassen och EXPO utan att blinka, förse Durie med den påhittade sjukdomsdiagnosen islamofobi. Durie är dock i gott sällskap tillsammans med en mängd andra islamofober som Robert Spencer, Wafa Sultan, David Wood, Hans Jansen, Pamela Geller, Sam Solomon, Walid Shoebat, Ayaan Hirsi Ali, Pat Condell, Ibn Warraq, Bertil Malmberg … tillsammans med andra mer eller mindre kända islamofober av äldre årgångar, med start hos den romerske filosofen, statsmannen och lagmannen Marcus Tullius Cicero (106-43 fKr).
Dessa föredrag av och intervjuer med Bill Warner är mycket lärorika:
Why We Are Afraid, A 1400 Year Secret
Sharia and Political Islam
Robert Vaughan in Conversation with Dr. Bill Warner – Political Islam
Nostradamus_i_norr vill avslutningsvis utfärda en varning. I samband med betraktandet av samtliga av tidigare länkade filmer är det på sin plats att varna tittarna så att de inte drabbas av ovan nämnda psykiska ohälsotillstånd. Ett sådant kan leda till uteslutning ur bekantskapskretsen, diverse olika ”stämplar”, stigmatisering, förlorat arbete, åverkan på liv och lem, förstörd egendom, besök av Expressens åsiktspoliser eller annat otrevligt. Det finns tyvärr – eller dess bättre – inte någon medicinsk behandling som hjälper mot denna svårartade åkomma. Ju mer kunskap man skaffar sig om islam, dess mer svårartat blir sjukdomstillståndet.
