av Khaled Abu Toameh • 24 januari, 2016
- Utländska journalister baserade i Jerusalem och Tel Aviv har i åratal vägrat rapportera om den ekonomiska korruption och de brott mot mänskliga rättigheter som grasserar under Palestinska myndigheten och Hamas regimer. Palestinskt ”lidande” och den israeliska ”ockupationens” ”ondska” är de enda tillåtna vinklarna.
- En annan kollega i Ramallah berättade att han för några år sedan fick en begäran från en ung korrespondent om att hjälpa till att ordna ett möte med Yasser Arafat. Problemet var bara att Arafat vid det laget hade varit död i flera år. Den unge journalisten var nykläckt från journalisthögskolan och totalt okunnig om Mellanöstern, vilket hans chefer uppenbarligen ansåg var fina meriter för att bevaka den israelisk-palestinska konflikten.
- Västerländska reportrar borde komma ihåg att journalistik i den här regionen inte handlar om att vara pro-Israel eller pro-Palestina. Det handlar snarare om att vara ”pro” sanningen, även när sanningen går helt på tvärs mot vad de själva föredrar att tro.
Två västerländska journalister bad nyligen om eskort för att bege sig till Gazaremsan och intervjua judiska bosättare där.
Nej, detta är inte inledningen till ett skämt. Dessa journalister befann sig i Israel i slutet av 2015 och de var gravallvarliga.
Tänk så förlägna de måste ha blivit när de fick påpekat för sig att Israel lämnade Gazaremsan helt och hållet för tio år sedan.
Man måste tycka lite synd om dem. Dessa utländska kolleger var nybörjare som ville imponera genom att åka till ett ”farligt” ställe som Gaza och rapportera om ”bosättarna” som lever där. Deras begäran förvånade dock inte någon, inte ens mina infödda kolleger på plats.
Dessa ”fallskärmsjournalister”, som de ibland kallas, kastas in i regionen utan att informeras om ens de mest grundläggande fakta om den israelisk-palestinska konflikten. Sorgligt nog är den här typen av korrespondenter mer regel än undantag. Tankarna går till en särdeles vilsen brittisk reporter…
