ISLAM. För fem år sedan satte en frukthandlare i Tunisien i rullning en händelsekedja utan like. I dag fem år senare frågar vi om arabvärlden skulle vara lika kaotisk i dag om det inte var för frukthandlaren? Lönade sig arabvåren? Skulle den fruktade terrorgruppen IS finnas om arabvåren aldrig ägt rum?
Det var många unga tunisier som kände igen sig i frukthandlarens öde. I sin frustration hade han tänt eld på sig själv i protest mot polisens trakasserier.
Knappast visste han själv vad han hade ställt till med. Efter hans död tågade unga arbetslösa, frustrerade män ut på gatorna för att protestera och bara tio dagar senare flydde Tunisiens president Ben Ali landet.
Det var startskottet för arabvåren. En proteströrelse som skulle fria miljoner människor från förtrycket av diktatoriska ledare.
Till en början såg det lovande ut. Protesterna spred sig som en löpeld från land till land och ledarna föll en efter en.
Kort efter att Ben Ali flytt Tunisien störtades Egyptens president Hosni Mubarak, därefter Libyens president Muammar Gaddafi och Jemens president Ali Abdullah Saleh.
Många trodde att också Syriens president Bashar al-Assads dagar var räknade.
De senaste bilderna från Madaya i Syrien visar utsvultna människor som äter gräs för att överleva. Över 200 000 syrier har dött och hälften av Syriens befolkning har tvingats lämna sina hem. Över fyra miljoner har flytt utanför landets gränser.
De flyr inte längre endast Bashar al Assad utan också terrorgruppen IS som fått fotfäste i allt fler länder i arabvärlden.
Följderna av arabvåren syns också i Europa, som flyktingar i Finland eller terrordåd i Paris.
En ofattbar händelsekedja sattes i rullning för exakt fem år sedan.
Skulle situationen i arabvärlden vara den samma om inte händelserna i Tunisien ägt rum?
– Knappast, säger professor Hannu Juusola. Åtminstone inte på kort sikt.
Enligt Juusola gav Tunisien ett gott men också ett farligt exempel eftersom förutsättningarna att lyckas i Tunisien var helt andra än i resten av arabvärlden.
Juusola lyfter bland annat upp ett starkare civilsamhälle, en större utbildad medelklass och arméns icke-politiska roll som avgörande för Tunisiens framgång.
Dessutom saknar Tunisien till skillnad från andra länder de etniska motsättningar som har spätt på konflikterna i Syrien och Jemen.
Läs mer på finska Yle
