av Lars Hedegaard • 30 december, 2015
- Så länge vi i Väst inte är beredda att ta muslimer på orden när de säger att de utför blodig jihad för att det är deras religiösa plikt, har vi ingen chans att slå tillbaka det pågående angreppet på Västvärlden.
- Välfärdsstaterna kommer att vara det första som ryker. Krympande inhemska befolkningar kan inte generera tillräckligt med skattekraft för att försörja stora massor av invandrare med så lite kunskaper att de är de facto oanställningsbara, alternativt inte har lust att bidra till ”otrogna” samhällen. Redan innan mitten av detta sekel kommer antalet muslimer i Danmark att vara så många att de för all framtid ändrat landets sammansättning och karaktär.
- I USA har en resolution i Representanthuset lagts fram, H. Res. 569, som vill införa censur i ett av de få länder som har kvar yttrandefriheten. Resolutionen, som harmonierar bra med Organization of Islamic Cooperations (OIC) tioårsplan, förespråkar en global kriminalisering av all kritik mot islam.
- Kommer muslimsk icke-integration att innebära slutet på den sekulära staten som vi känner den? Antagligen. Religion – eller rättare sagt islamisk ideologi, som inte känner någon skillnad mellan religion och politik – är på uppåtgående.
Tusentalas illegala immigranter korsar Slovenien i oktober 2015.
Det borde inte ha blivit så här. 1995 undertecknade ett antal EU-länder Schengenavtalet, som sedermera gjordes till EU-lag 1999. Undertecknarna lovade att överge sitt inre gränsskydd i utbyte mot att EU skulle skydda unionens yttre gränser. Det som sedan har hänt är att EUs styrande krävt att Schengenländerna fortsätter hålla gränserna öppna – medan de själva svikit sin del av avtalet. Det råder inget tvivel om att EU packat ihop, lagt ner och lämnat Europas befolkningar åt sitt öde.
Sorgligt nog har denna politik lett till motsatsen mot vad de sagt sig kämpa för. I stället för tolerans har vi sett splittring och oförsonlig antagonism mellan kulturer och etniska grupper, vilka ofta har lite gemensamt förutom en önskan att mjölka de statliga kassakistorna på så mycket som möjligt. I stället för ”integration” har Europa upplevt exklusion, lågintensiv krigföring, terror, no go-zoner, våldtäktsepidemier, mord och förödelse.
