FRANKRIKE. Det var hundra unga män och kvinnor från hela Frankrike som förra året klättrade upp på den stora moskén i som håller på att färdigställas. De har fått nog och kräver folkomröstning. Rörelsen Generation Identitaire har spritt sig till flera länder men hos PK är det tyst.
Europa är i en djup kris. Denna kris är värre än uppdelningen av Europa med järnridån eller förstörelsen av vår kontinent under de båda världskrigen.
Denna kris är fundamentalt annorlunda från andra som vi har upplevt. Det är en kris för den europeiska själen. Efter nationella socialdemokratiska regeringstider blev har vår kontinent blivit sjuk och förlorat viljan att leva.
68-generationen, hatade och fördömde allt som hade förts vidare till dem: varje tradition, varje tro på sig själv, de är emot sig själva och sin egen identitet.
68:orna tror att deras egen sort är värdelösa — att kulturer, folk och familjer utrotas för att avsluta Europas existens som en kontinent för européer.
Människorna i Europa har förlorat sin vilja att leva, de dör ut, eftersom de inte vill växa längre, eftersom de inte vill ha några barn och eftersom de har glömt vad det innebär att stå upp och kämpa för sig själva.
68:ornas ideologi har smittat Europa. Det är en sjukdom som kommer att döda oss om vi inte hittar ett botemedel. Även om vi har förlorat vår vilja till makt så har våra grannar inte gjort det. De korsar våra gränser och ockuperar de platser som vi fritt överlämnat till dem.
Ideologin från 68 är verklighetsfrämmande och kan inte överleva på lång sikt. Den kommer att passera med tiden. Antingen kommer vi européer att återhämta oss och frigöra oss från 68:orna eller också kommer ideologin att dra Europa i avgrunden och vi försvinner tillsammans.
Aldrig tidigare i mänsklighetens historia har främmande folk invaderat i sådan utsträckning till en befolkad region utan att möta något motstånd från sina inhemska invånare. Europas slut efter tusentals år av en stolt historia sker inte på grund av styrkan hos inkräktaren utan på vår ovilja att kämpa för vår egen överlevnad.
68:orna har gjort vår egen identitet till något dåligt. De har gjort oss så tveksamma på vår egen självkänsla att vi inte vågar försvara oss själva. Vi uthärdar tyst vad andra gör med oss.
Vi är så rädda för att bli kallade ”rasister” att vi utan förbehåll accepterar anti-europeisk rasism.
När 68:orna tog makten i Europa, tillät de inte bara massinvandring av främmande folk till Europa. De främjar aktivt denna utveckling. De kallar det mångkultur.
Vi unga européer växer upp på en kontinent som inte tillhör oss längre. Vi känner en kultur som kollapsar, våra folk i ändarna av sina liv. Vi är tvungna att stå emot försök från våra föräldrar och farföräldrar att rycka upp oss och göra oss till ”individer” utan någon identitet. De vill få oss att glädjas åt att Europa faller, att acceptera och underkasta sig dess nederlag. Men vi kommer inte att godkänna det.
Vi gör uppror. Det är vår generation. Vi representerar Europas ungdom. En ungdom som vill ha en sak som 68:orna ideologi inte kan ge Europa – en framtid.
Det är 1300 år sedan Charles Martel efter en heroisk kamp stoppade araberna i Poitiers och räddade vårt land från den muslimska invasionen. Det var den 25 oktober av 732. Idag är vi på 2013 och valet är fortfarande det samma: leva fri eller dö. Vår generation vägrar att se sitt folk och sin identitet som försvinner genom likgiltighet. Vi kommer aldrig att bli de infödda indianerna i Europa. Från denna plats, viktig symbol för vårt förflutna och mod av våra förfäder kallar vi till minne och kampen!
Kampen har bara börjat, vi kallar alla unga européerna att bli arvtagare till sitt eget öde och ansluta sig till de ungdomar som står högt.
