Ledare från Världen idag av Per Ewert
ISLAM. Historiska jämförelser ger ofta en viktig belysning av den egna tiden. Speciellt om den historiska insikten också kan omvandlas i praktisk handling – vilket inte alltid är det enklaste.
Vår tid ser en militär konflikt av fruktansvärda mått i Syrien och Irak, med förgreningar även till andra länder. Vissa bedömare menar att det som nu sker kanske bara är inledningsfasen på ett större regionalt storkrig mellan shiitiska och sunnimuslimska grupper. De diaboliska inslag som ingår i Islamiska statens krigföring överstiger dock allt som 2000-talsmänniskan sett. Alla inser att IS behöver stoppas, men alla svävar ännu i ovisshet om hur det ska ske. Och framför allt om vem som ska göra jobbet.
Ingen muslimsk eller västerländsk stat har hittills varit beredd att ta på sig ledartröjan för en insats som skulle befria världen från Islamiska staten och dess exempellösa förgörelse av civilbefolkning och kulturella skatter. Ett förfärande exempel på detta kombinerade hat kom häromdagen, då den 82-årige Khaled al-Asaad, som sedan över 50 år varit arkeologisk chef för den antika staden Palmyra, halshöggs och hans kropp hängdes upp på en påle.
Enskilda angrepp mot IS görs, och sådana nålstick orsakar dem ett visst obehag. USA har gett luftunderstöd till kurdiska grupper som bekämpar Islamiska staten. Turkiet har å sin sida också gjort enskilda bombräder mot IS, men har samtidigt också angripit kurdiska mål. Stridstaktiken är sålunda annat än samordnad, och den är definitivt inte nog för att slå ut IS.
Nuläget väcker minnet av den historiska konfliktfas som allmänt kallas ”låtsaskriget”. De flesta minns att Andra världskriget började den 1 september 1939 då Nazityskland anföll Polen, varpå Storbritannien och Frankrike förklarade Tyskland krig. Inga styrkor kom dock till praktisk undsättning, och Polen föll mycket snabbt. Det många kanske har glömt är att därefter inträdde ett märkligt tillstånd, då kriget på papperet hade börjat, men där varken britter eller fransmän egentligen angrep.
Månaderna gick, och de tyska generalerna insåg att arméerna på andra sidan gränsen mest stod och våndades över läget. Ett drygt halvår senare slog Tyskland till och invaderade huvuddelen av Väst- och Nordeuropa. Inom en månad hade Frankrike fallit, och Hitlers dröm om världsherravälde tycktes vara på väg att slå in.
Islamiska staten av i dag hymlar inte med sitt mål om ett världsomspännande kalifat där alla otrogna är underkuvade. Under tiden går omvärlden och våndas, utan att kunna komma till konkret handling, vare sig militärt eller till hållbart skydd för de förföljda.
Medan Frankrike och andra avvaktade under ”låtsaskriget”, kunde Hitler ostört bygga upp en krigsmaskin som skulle ha kunnat dominera Europa under lång tid, om han inte drabbats av storhetsvansinnet att angripa Sovjetunionen. Världens tvehågsenhet inför IS har under det senaste året lett till ett omätbart mänskligt lidande i Irak och Syrien.
Hur stor skadan ska bli under kommande år avgörs av huruvida världens stater har mod och moralisk styrka nog att lägga sina egenintressen åt sidan och ta gemensamt ansvar för att skydda de förföljda, krossa IS och ställa de ansvariga inför rätta för sina brott mot mänskligheten. Endast då kan världen stå med rent samvete inför historien.
Per Ewert
