ISLAM. Ni vet att när en Sverigedemokrat gör något dumt, eller någon som inte är Sverigedemokrat men kan misstänkas sympatisera med SD så beror det på att Sverigedemokraterna påstås ha rötterna i nazismen och så försöker den svenskhatande pressen misstänkliggöra och skuldbelägga alla Sverigedemokrater för att vara nazister, rasister, islamofober och främlingsfientliga. Alla dras Sverigevänner dras över nazismens kam, utan att PK blinkar.
Nåväl, det har vi fått vänja oss vid och på lång sikt drabbar det bara journalisterna själva.
Annat är det med islam. Islamiska Staten, som drivs av Abu Bakr al-Baghdadi som har en doktorsexamen i islamiska studier, har ingenting att göra med islam.
”Islamiska staten är islamofober”, kan man läsa på svt.se. ”Vantolkning av islam”, heter det på gp.se. ”Blanda inte ihop jihadist och muslim”, skriver svd.se. ”Isis har inget med islam att göra”, sprider folkbladet.nu.
Det svenska etablissemanget påstår att Al-Qaida, IS, Hamas, Nusra-fronten, Boko Haram, Hizbollah, PLO, Muslimska brödraskapet, al Shabab, Abu Nidal, Al-Aqsa-martyrerna, Fatah, Nusrafronten, talibanerna och alla de andra mördargängen inte har något med islam att göra.
Det finns miljoner fridsamma och trevliga muslimer. Men de är inte fridsamma tack vare islam, utan trots islam. Koranen och haditherna är solklara, mördargängen ovan kan alla finna stöd i islam för sina gärningar. De följer ordagrant profetens befallningar.
Från profeten Muhammeds dagar till Paris och morgondagens Stockholm eller någon annan plats på vår jord har islam byggt sin existens på våld. Det är förklaringen till att muslimer är den ena parten i nästan alla världens konflikter.
Visst, det finns så kallade moderata muslimer som har en tolerant inställning till sin medmänniskor. Inte minst där muslimer är i en liten, väldigt liten minoritet med stigande andel muslimer i ett samhälle kommer intoleransen och våldet.
PK-etablissemanget försöker lura i oss att terrorismen inte har något med riktig islam att göra men jag tror det blir svårt för dem att förklara att rörelser som Boko Haram, al Shabab, al Qaida, Isis, Abu Nidal, Al-Aqsa-martyrerna, Hamas, Nusrafronten och andra mördargäng inte har något med islam att göra när de alla är produkter av islam och verklighetens islam. Vi ska också tänka på att Islamska förbundet i Sverige är terrorstämplat i arabvärlden men inte i Sverige.
Muslimer hävdar själva tillsammans med naiva PK att de är fredliga och toleranta men då kan man undra varför länder där befolkningen till nästan 100 procent är muslimer, som Somalia, Pakistan, Saudiarabien med flera inte är fredliga paradis.
Islam är den enda världsreligionen som byggt upp sin existens på våld. Redan under profeten Muhammeds tid började man sprida sin religion med vapen i hand och islamsk expansion har alltid kopplats till krig och erövring. I Muhammeds lära är spridning av islam, med användande av våld om så behövs, en viktig ingrediens.
De andra världsreligionerna må ha utnyttjats av världsliga härskare för att uppnå politiska och territoriella maktambitioner, men de är inte till sin grund kopplade till militär makt, militär erövring och underkastelse, på det sätt som islam är.
Buddhismen grundades av Siddharta Gautama (Buddha) ungefär 500 år före Kristus. Buddhismens i grunden pacifistiska natur gjorde spridningen av religionen till enbart en fråga för obeväpnade munkar. Till att börja med samexisterade buddhismen med hinduismen i ett mångreligiöst Indien, men några hundra år in på vår tideräkning försvann buddhismen i stort sett från Buddhas eget hemland. I stora delar av Ostasien är det dock idag den dominerande religionen. Dit har inga militära erövrare fört den.
Jesus själv sade inför Pontius Pilatus: ”Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag” (Johannes 18:36). Också kristendomen blev en världsreligion genom enkla mäns missionerande i fred. Kristendomen kunde inifrån och utan våld ta över världens dittills starkaste makt, Romarriket. I början av 300-talet, innan kejsar Konstantin år 337 antagit kristendomen, hade kristendomen 30 miljoner anhängare i Romarriket. Då hade de romerska kejsarna i ett par hundra år ägnat sig åt förföljelse av de kristna
Konfucius, som snarare var lärare än religionsgrundare, var samtida med Buddha. Hans lära anammades av det kinesiska kejsardömet. Men det kejsardömet fanns redan på plats och konfucianismen, som kan sägas vara en byråkratins egen religion, har inte heller den använts för militära äventyr, även om naturligtvis många militära ledare i det kejserliga Kina varit uppfostrade i konfuciansk anda.
Hinduism är liksom Konfucianism en regionalt begränsad region, som inte haft ambitionen att bedriva någon världsvid mission. Hinduismen har följt indier som flyttat runt i världen, men indierna har varit typiska arbetskraftsinvandrare som så gott som överallt (utom hemma i Indien) befunnit sig i minoritet, och därmed inte heller haft några ambitioner på militär och politisk expansion.
Buddhism och kristendom innehåller moment av missionerande och önskan att alla människor ska nås av budskapet, men bägge religionerna är uttalat icke-politiska till sin grund. Konfucianism och hinduism är inte missionerande till sin karaktär, men åtminstone när det gäller konfucianismen mycket politisk till sin inriktning.
Islam är annorlunda. Islam har en helt annan grund. Redan profeten Muhammed själv kombinerade det religiösa budskapet med militärt våld men islam har inget med islam att göra enligt PK…
