Det tredje världskriget är redan här. Det utspelas mellan västvärlden på ena sidan och terrorgrupper och IS på andra sidan – och det kommer bara att eskalera. Det menar freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell och professor i underrättelseanalys. – Vi befinner oss i något som bäst kan förstås som ett världskrig.
Wilhelm Agrell, professor i underättelseanalys och Kristian Gerner, historieprofessor, är överens om att de konflikter vi nu ser runt om i Mellanöstern, Nordafrika och terrordåden i Europa bör benämnas som ett världskrig.
”Det pågår någon form av globalt krig, men inga krigsförklaringar mellan stormakter”, uttryckte Kristian Gerner det i programmet Filosofiska rummet i P1.
Wilhelm Agrell resonemanget. – Vi befinner oss i något som bäst kan förstås som ett världskrig, men vi ryggar tillbaka för den benämningen. Vi har nämligen en föreställning att historien ska återupprepa sig på ett särskilt sätt – att det ska bli uppenbart för alla att världskriget har börjat. Men det här är annan typ av konflikter än vad vi känner till. Det man känner igen från andra historiska skeenden är att gradvisa processer är svåra att upptäcka, de kommer smygande bit för bit.
Wilhelm Agrell menar att vi befinner oss i ett tidigt skede av en konfliktprocess, som kommer att eskalera och spridas geografiskt. – De konflikter vi ser kommer att fördjupa, spridas och förändras, på ett sätt som är omöjligt att förutse.
En del i spridningen har att göra med att USA:s roll som världspolis är kraftigt försvagad. – FN-systemet och de olika USA-ledda koalitionerna har mindre förmåga att hantera de här konflikterna än vad man trodde för 15 år sedan. Anledningen är att USA har fört två misslyckade krig och sannolikt är på gång med ett tredje. Det är inte så längre att den store sheriffen kommer in och skjuter tre skott i taket, så packar man ihop alla talibaner och flyger dem till Guantanamo.
Potentialen i de kommande konflikterna beskriver Agrell som ”explosiv”.
– Tidigare har det handlat om geografiskt avgränsade konflikter, som västvärlden inte behövt intressera sig för, som Rwanda till exempel. Men nu har vi hela den så kallade resandeproblematiken, bland annat.
– Då talar vi om terrordåd, men det kan i förlängningen också handla om inre stabilitet i europeiska länder som vi uppfattar som stabila och säkra. Om den islamiska staten skulle slå rot i västländer, skulle det skapa konflikter som är av ett annat slag än enskilda terrordåd.
Kan man anta att kriget – även om det börjat otraditionellt – kommer att utvecklas som ett vanligt krig? – Ja, det finns en betydande risk. Den här typen av fragmenterade konflikter utlöser vid en viss punkt underliggande konflikter mellan stater. Iran är ett exempel – ett iranskt-arabiskt krig ligger bara ett par steg bort i en pågående konfliktprocess.
Kommer fler stater att dras in en efter en? – Med stor sannolikhet, ja. Det skulle vara osannolikt om inte så skedde.
Wilhelm Agrell tror att situationen i Mellanöstern ser dramatiskt annorlunda ut tio år fram i tiden.
– Vi kan inte föreställa oss vad som ska hända. Det är för många steg, där ett antal steg skulle te sig som osannolika. – Men vi kan förutspå magnituden. Magnituden kommer att bli kraftig, det är svårt att se något annat. Och det här är tilltagande snarare än avtagande.
-Pettersson ser en enorm skillnad mot andra världskriget. Det började inte i september 1939 som det står i historieböckerna, då var det ett lokalt krig. Världskrig blev det först senare. I oktober 1938 ockuperade tyskarna delar av Tjeckoslovakien och Japan hade varit i krig med Kina sedan 1937 men det brydde sig inte många om i väst, men framförallt släppte ingen frivilligt fientliga trupper över gränsen som Sverige gör idag och inte nog med det, vi betalar dessutom uppehållet för dem…
Schweiz övar för muslimska upplopp i Europa
