MELLANÖSTERN. Internationella medier fortsätter att ignorera den ”utsatta situation” palestinierna upplever under den Palestinska myndigheten på Västbanken och under Hamas på Gazaremsan, liksom i ett flertal arabländer, särskilt Syrien, Jordanien och Libanon.
”Den Palestinska myndigheten vill inte ha demokrati.” — Mamma till Jihad Salim, som fick tuffa frågor av palestinska förhörsledare om varför Islamiska blocket vann studentkårsvalet vid Bir Zeit-universitetet.
Det internationella samfundet bryr sig bara om palestinier när de är ”offer” för Israel. Mediernas besatthet av Israel gör det möjligt för arabländerna, liksom Palestinska myndigheten och Hamas, att fortsätta sina systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.
Det internationella samfundet tycks ha glömt bort att palestinier inte bara bor på Västbanken och på Gazaremsan, utan också i ett antal arabländer, särskilt Syrien, Jordanien och Libanon.
Västerländska journalister som bevakar den israelisk-palestinska konflikten fokuserar regelbundet på den ”utsatta situationen” för de palestinier som påverkas av israelisk säkerhetspolitik, och ignorerar det som drabbar palestinier i omkringliggande arabländer.
Exempelvis blundar dessa journalister ofta för det dagliga dödandet av palestinier i Syrien och det faktum att palestinier som bor i Libanon och andra arabländer utsätts för apartheid och diskriminerande lagar.
En palestinier som skjuts ihjäl efter att han knivhuggit en israelisk soldat i Hebron, får mer utrymme i internationella medier än en palestinsk kvinna som dör av svält i Syrien. Storyn och fotografierna av Mahmoud Abu Jheisha, som sköts till döds efter att han knivhuggit en soldat i Hebron, fick stor uppmärksamhet i många västerländska medier, vars journalister och fotografer kom till staden för att bevaka historien.
Men samma dag som Abu Jheisha begravdes, dog en palestinsk kvinna i Syrien av brist på mat och mediciner. Kvinnan hette Amneh Hussein Omari och bodde i flyktinglägret Yarmouk i närheten av Damaskus, vilket varit under belägring av den syriska armén de senaste 670 dagarna. Hennes död betyder att antalet palestinska flyktingar som dött av brist på medicin och mat i detta läger nu har stigit till 176.
Omaris död bevakades inte av någon av de västerländska journalister som finns i regionen. Enligt deras bedömning är hennes story ointressant eftersom hon dog i ett arabland.
Om Omari dött i en by eller ett flyktingläger på Västbanken eller Gaza, hade hennes öde hamnat på förstasidorna i de flesta större västerländska tidningar. Det beror på att de då hade kunnat koppla hennes död till de israeliska åtgärderna på Västbanken eller till blockaden mot Gazaremsan. Samma journalister som rapporterar om de tuffa ekonomiska förhållandena på Västbanken och Gazaremsan verkar inte bry sig om de palestinier som svälter till döds eller torteras ihjäl i arabländer.
Inte heller rapporterar dessa journalister för sina läsare och tittare att mer än 2 800 palestinier har dödats i Syrien sedan inbördeskriget startade för fyra år sedan. En rapport
som offentliggjordes denna veckan av en palestinsk stödgrupp avslöjade också att mer än 27 000 palestinier har flytt från Syrien till olika europeiska länder de senaste fyra åren. I rapporten kan man också läsa att Yarmouk-lägret har varit utan elektricitet i mer än 739 dagar och utan vatten i 229 dagar.
Tidigare denna månaden kom en annan rapport som avslöjade att åtta palestinier nyligen dött av tortyr i syriska fängelser. Tre av dessa offer var kvinnor, bland dem 22-åriga Nadin Abu Salah, som var gravid när hon dog. I rapporten stod att 83 palestinier dött av tortyr i syriska fängelser under mars månad.
Det är synd om palestinier som inte bor på Västbanken eller Gazaremsan. Det internationella samfundet bryr sig bara om palestinier när de ”fallit offer” för Israel.
På samma sätt struntar internationella medier i den ”utsatta situation” palestinier upplever under den Palestinska myndigheten (PM) på Västbanken och Hamas-styret på Gazaremsan.
På Västbanken fortsätter PM att gripa palestinier som publicerar kritiska kommentarer på Facebook eller ifrågasätter palestinska ledare.
Förra veckan grep till exempel den palestinska underrättelsetjänsten Khalil Afaneh, som arbetade för Wakf (Islamic Trust) departementet, för att ha ”smutskastat” Yassir Arafat på sin Facebooksida.
Den 25 april grep PM journalisten Ahmed Abu Elhaija från Jenin då han var på väg till en konferens i Jordanien. Inga skäl uppgavs för gripandet, vilket är långt ifrån det första i sitt slag när det gäller palestinska journalister och bloggare.
En annan story som helt har ignorerats av internationella medier är den om Jihad Salim, medlem i Hamas-anknutna Islamiska blocket vid Bir Zeit-universitetet på Västbanken. Salim greps av palestinska säkerhetstjänstemän strax efter att Islamiska blocket vunnit valet vid universitets studentkår.
När han släpptes sa han att han blivit misshandlad av de förhörsledare som frågat ut honom om varför Islamiska blocket vann valet. ”Palestinska myndigheten vill inte ha demokrati”, sa hans mamma efter frisläppandet av sonen. ”Varför griper de studenter och vem tjänar på det?”
Situationen på Gazaremsan är inte mycket annorlunda. De flesta historier som hamnar i internationella medier bortser helt från de metoder och kränkningar Hamas använder mot palestinierna. Ta till exempel Hamas beslut nyligen att införa en ny skatt på ett antal varor. Beslutet orsakade skarp kritik från många palestinier, och många talade öppet om att göra uppror mot Hamas.
Återigen ser vi att detta inte är en intressant historia för västerländska journalister baserade i Mellanöstern, främst för att Israel inte har med saken att göra.
Genom att blunda för palestiniernas utsatta situation i arabländerna och under Palestinska myndigheten och Hamas, gör journalisterna inte bara sin publik utan även palestinierna en otjänst. Mediernas besatthet av Israel gör det möjligt för arabländerna, liksom Palestinska myndigheten och Hamas, att fortsätta sina systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.
-Pettersson håller helt med. Arabernas problem är inte judarna utan araberna och journalister samt politiker från väst som kryper för de muslimska antidemokraterna…