Alla islamistiska grupper kommer från klansamhällen. Det är samhällen där befolkningen inte litar på stat och kommun. För människorna blir klanen, släkten, garanten för skydd, säkerhet och identitet. Religionen är viktig, men klan kommer alltid före religion. Vill man förstå Sveriges nya invånare kan man inte stirra sig blind på religionen, skriver författaren Per Brinkemo i Dagens Samhälle.
I en nyligen visad dokumentärfilm på SVT om Islamska staten (IS) och dess framryckningar i Syrien och Irak sägs 49 minuter in i filmen något helt avgörande men som riskerar att gå tittaren förbi. Speakerrösten säger att USA hoppas att den då nytillträdde irakiske premiärministern ska förmå stammarna att ta avstånd från IS. ”Utan dem kan Irak inte vinna.”
I rapporteringen från Mellanösterns konflikthärdar nämns ibland och allt oftare ordet stammar eller klaner; i grund och botten samma sak. Mediekonsumenten förstår att sådana är aktörer, men kanske inte alltid vilken roll de i själva verket spelar. Desto mer talas om olika religiösa riktningar. I Irak och Syrien framför allt om islamister. Och vi skiljer på sunniter och shiiter, alawiter och sufier, liksom på olika etniska grupper: araber, kurder, druser.
Men vi har nytta av att för en stund se bortanför etnicitet och religiös grupptillhörighet för att försöka förstå vad både IS och al-Quaida, eller för den delen al-Shabaab i Somalia, är och i vilken miljö de har uppstått och agerar.
Den gemensamma nämnaren för alla islamistiska grupper är att de är sprungna ur klansamhällen. Det är samhällen där staten antingen är frånvarande eller där befolkningen inte känner tillit till staten eller erkänner dess makt. I sådana samhällen blir klanen, släkten garanten för skydd, säkerhet och identitet.
Det är en fråga om överlevnad. I klansamhällen hör man samman genom att man delar anfader. Som del i en klan är man del av en oupplöslig kollektiv enhet. Individuellt självförverkligande är något främmande i sådana samhällen, helt enkelt för att själva samhällsordningen hade krackelerat om individer började agera självsvåldigt.
I länder som Irak och Syrien är klan traditionellt sett den mest betydande och kraftfulla sociala institutionen. De flesta identifierar sig inte i första hand med nationen utan med sin klan, helt enkelt för att man lever i samhällen med djupt korrupt maktutövning och inte sällan liv med svåra umbäranden som på intet vis kan jämföras med att leva i ett välfärdssamhälle som Sverige.
I Syrien har stora klaner anslutit sig till IS som på kort tid lagt under sig enorma landområden, passerat gränsen till Irak, intagit byar, städer och oljeraffinaderier. Ibland utan att ens möta något motstånd.
De flesta hos både ledningen och fotfolket inom IS har själva sina rötter i klansamhällen. IS vet därför att spela på klanstrukturerna. Genom en raffinerad härska-och-söndra-teknik har IS lyckats få med sig många av klanerna, om än inte alla. Många av klanerna är dessutom transnationella. De bor i både Syrien och i Irak. Hos vissa klaner bor släktingar också i länder som Jordanien och Saudiarabien.
Västvärlden tog aldrig hänsyn till klan- och stamsamhället när man ritade kartor och skapade statsbildningar i Mellanöstern där släktingar ofta hamnade på olika sidor av statsgränserna. Om IS genom förhandlingar lyckas få med sig klanledare vet de att de får med sig alla medlemmar i klanen. IS använder både hot och mutor för att vinna över klaner på sin sida.
Klanledaren Abu Ali al-Badie från Homs-provinsen berättade i en intervju med amerikanska Fox News att IS lockar med “sötningsmedel”. “De säger till klanerna: ’Varför slåss ni mot muslimer? Vi ger er vapen, bilar och kanoner, så slåss vi tillsammans.’ De erbjuder diesel och bensin, och de kommer med korn och foder åt djuren från Irak.”
Om man inte ansluter sig kan det gå som för Shueitat-klanen i augusti förra året. Flera hundra människor sköts och halshöggs eftersom klanen inte ville samarbeta med IS.
Klansamhällen är djupt traditionella med en utpräglat konservativ syn på sexualitet och könsroller, liksom i synen på individen. Religionen är inom och mellan klanerna kittet, överbyggnaden som skapar tröst och skänker mening åt människorna. Religionens roll är viktig, men klan kommer alltid före religion. Religionen är en stödjande ideologi, tolkad för att hålla klanen intakt.
Och i vissa fall, om det gynnar klanen, muterad in i en extrem tolkning av islam. Om detta skriver bland annat den pakistansk-amerikanske islamkännaren Akbar S Ahmed. Han talar om klan-islam (tribal islam). Man kan säga att klansamhället kidnappar islam och tolkar religionen på det sätt som bäst gynnar klanens intressen.
I globaliseringens tidevarv utsätts traditionella samhällen för mycket svåra påfrestningar. Människor flyttar från landsbygden in till städerna; konfronteras via medier — både traditionella och sociala — men också fysiskt med liberala tankegångar om jämställdhet mellan könen, individens frihet och självförverkligande, med att sexualitet öppet diskuteras och exponeras. Man möter till och med ett ifrågasättande av och drift med religionen.
Friheter som människor i västvärlden tar för självklara är något som man i klansamhällen till varje pris måste skydda sig mot. Framväxten av jihadister är sannolikt i mycket en reaktion på att egna principer som varit fundamentala upplevs vara under attack. Trycket från liberala värderingar, militär intervenering i klanbaserade länder som Afghanistan, Libyen, Irak med mera skapar frustration och ilska som i vissa fall tar sig uttryck i terror.
Vanmakt föder lätt våld. Troligtvis är det också en av förklaringarna till att främst ett antal unga män i väst, barn till migranter från klansamhällen, reser till Syrien, Afghanistan eller Somalia för att bistå jihadistiska rörelser. Det är unga som är ofattbart klämda och vilse mellan västerländska värderingar och föräldrarnas traditionella.
Grupperingar som al-Qaida och IS har uppstått i samhällen där klan spelar en avgörande roll. Mot en gemensam fiende — väst och dess modernitet (och/eller mot landsmän som man menar har sålt ut sig till väst) — kan annars konkurrerande klanmedlemmar förenas under islamisk flagg.
Västerlänningen ser oftast inte klanelementet utan fixerar sig vid islam. Men att klan spelar en avgörande roll visar sig inte minst i att bin Ladin rekryterades till al-Quaida av medlemmar ur hans klan. Och som Akbar S Ahmed skriver var tio av flygplanskaparna i 11/9- händelsen från en och samma klan.
För att bättre förstå många av världens konflikter, men också det som i västerlänningens ögon är fullkomligt ofattbart; att ungdomar uppväxta i Sverige lämnar allt de har för att strida i olika terrorgrupper, kan man inte bortse från klanelementet.
Klanstrukturer och -värderingar återfinns i moskéer, kyrkor (syriskortodoxa) och i föreningar även i Sverige. Det är ingen framkomlig väg att enbart stirra sig blind på religionen. Vi måste fråga oss i vilket sammanhang den tolkas.
Religiösa tolkningar uppstår inte ur intet. De är en spegling av det samhälle man lever i. Klan och religion är ömsesidigt beroende av varandra. De samverkar, och detta oavsett vilken religion det är frågan om.
-Pettersson vill bara påpeka att det inte bara är i Mellanöstern klanens intresse går före allt. I Södertälje regerar ett par syrisk-ortodoxa invandrarklaner och de hotar hela samhällssystemet. De har inflytande från dörrvakten på krogen genom kommunpolitiken och ända upp i riksdagen.
